Piteortens Chark fick fyra medaljer för olika produkter ur sitt magra sortiment, och Delikatessfalun med 14 procents fetthalt belönades med guld.
Nu är det dags igen för branschen att utse Sveriges bästa charkprodukter. De deltagande företagen får skicka in sina tävlingsbidrag under september och den 9 november tillkännages vinnarna vid en stor bankett på Svenska Mässan i Göteborg. Hela femton olika klasser ingår och ny för i år är klassen Nya innovativa produkter, som kan vara icke-kommersiella, vad som nu menas med det - omöjliga att sälja?
Hysch-hysch
Piteortens Chark uppger att man ännu inte har bestämt vilka tävlingsklasser man ska ställa upp i och inte heller om man ska presentera en helt ny, innovativ produkt.- Det är en hel del hysch-hysch kring den här tävlingen, man vill ju inte avslöja för konkurrenterna vad man tänker komma med, förklarar Lars Hurtig och företagets vd, Stefan Lustig.
Apropå "konkurrenter" säger Lustig och Hurtig att de inte räknar övriga fyra charkföretag i Norrbotten till dessa ("däremot går ju Scan ofta in och pressar priserna").
Nischföretaget Jokkmokks Korv samt Nordchark i Luleå, J Petterssons Chark i Boden, Jokkmokks Korv - och även Nyhlens & Hugosons i Luleå, som är tio gånger så stora som de andra, kallas kolleger. De samarbetar i Matproducenterna i Norr, en ekonomisk förening med ett 20-tal livsmedelsföretag i länet som medlemmar.
Men visst är fem charkföretag i Norrbotten och ytterligare ett inpå knuten, Topp Chark i Bastuträsk, i mesta laget i en bransch med svag lönsamhet, medger Stefan Lustig.
- Vårt företag är ingen guldgruva, även om vi fortfarande kan uppvisa svarta siffror.
Man skär inte guld med täljkniv i den här branschen, det är snarare fråga om en strid på kniven, för att fortsätta med bildspråket. Sänkta priser i butikerna och kraftiga energiprishöjningar på senare år pressar lönsamheten. Piteortens Chark förbrukar förhållandevis stora mängder el och olja. Och bara oljan har blivit 20 procent dyrare på ett år, säger Lustig.
Hur hamnade då Lars Hurtig i charkuteribranschen? Ja, det har inget att göra med hans proffsår i korvens förlovade land,Tyskland 1996-1998, om någon misstänkte det.
Tysk vurst
Visst åt han deras korv, men han är ingen större vän av tyska korvtyper som Weisswurst och Knackwurst. Bratwursten tycks inte heller ha gjort något djupare intryck på exproffset (Piteortens Chark hade en bratwurstliknande korv, Starka Bratten, som dock inte föll kunderna på läppen).Nja, här har vi snarare att göra med det berömda bananskalet, eller ska kanske säga att han halkade in på ett korvskinn?
- Det var en tillfällighet att jag började här 1998. Jag fick en förfrågan från dåvarande försäljningschefen på Piteortens Chark och tackade ja. Det kändes som en rolig utmaning och det är fortfarande roligt. Försäljning påminner om idrottslivet, det gäller att ge och ta. Du måste vara tuff, men ändå ödmjuk, annars åker du på stryk, säger Lars Hurtig.