"Hur skulle det se ut med en gravid präst vid altaret?"
Den 27 september 1958 röstade kyrkomötet för "kvinnans behörighet till prästerlig tjänst". Ett beslut som föregicks av en lång debatt. Det skulle dröja till 1965 innan Luleå stift fick sin första kvinnliga präst. Pite kontrakt fick 1972 sin första kvinna som präst.
Charlott Rehnman, bosatt i Antnäs, blev pionjär i Piteå landsförsamling. Hon är också den första kvinnliga kyrkoherden i kontraktet. Tillsättningen av henne 1996 föregicks dock av en omröstning i kyrkorådet, där dåvarande s-majoriteten ställde sig bakom henne.
Foto: Tommy Stoltz
Luleå stifts dåvarande biskop Ivar Hylander satt som ordförande i det utskott som tog beslut i frågan. Han hade inga betänkligheter och fick för övrigt vara med att prästviga den första kvinnan i Luleå stift, Ylva Gustafsson. Året var 1965. Hylanders egen dotter Siv prästvigdes 1972.
Frågan om kvinnor vid altaret har varit en segsliten fråga inom Svenska kyrkan. I södra Norrbotten har ämbetsfrågan också genom åren då och då dykt upp i debatten. För 30 år sedan klargjorde dåvarande kyrkoherden i Arjeplog, Axel Andersson, att han tyckte att prästämbetet var enbart för mannen och fick stöd av bland andra komministrarna Erik Holmlund, Arvidsjaur, komminister Lennart Lindmark, Öjebyn och Hubert Holmström, Glommersträsk.
Det var det året som biskop Stig Hellsten, Luleå, i ett laddat tal vid prästmötet gick till hårt angrepp på kvinnoprästmot-
ståndarna.
-Det har varit ett käbbel, en ström av elakhet och invektiv, velighet och osäkerhet såväl som ultimata och maktspråk, dundrade biskopen.
I Piteå kommun predikade den första kvinnliga prästen år 1974, i Norrfjärdens kyrka. Det var Lillemor Erlander, som fick klartecken av kyrkoherde Eskil Granström. Hon samlade mer än 500 åhörare till högmässan.
En kvinnlig gudstjänstbesökare, aktiv inom husmodersrörelsen och en aning skeptisk till kvinnliga präster, uttalade efter gudstjänsten sin förtjusning över förkunnaren med orden "Hon bad till och med för kungen och fosterlandet"
Det året nekade för övrigt de övriga församlingarnas kyrkoherdar kvinnor i predikstolen, med hänvisning att församlingsborna inte var "mogna" för kvinnor.
Detta i en tid när 42 procent av landets präster var emot och 97 procent av församlingsmedlemmarna för kvinnor.
Mångårig diskussion
Redan 1919 väcktes frågan om kvinnans tillträde till statliga tjänster och allmänna uppdrag. En kommitté tillsattes för att utreda frågan vidare.
1921 fick kvinnor rösträtt. I lag stadgades att kvinnor har rätt att inneha statstjänst och andra allmänna uppdrag. Kvinnors rätt till statliga tjänster och allmänna uppdrag blev en rättighet med vissa undantag, däribland prästtjänsten.
I början av 1950-talet uttalade i stort samtliga professorer och docenter vid de teologiska fakulteterna att en ordning med kvinnliga präster skulle strida mot vad bibeln lärde i fråga om prästämbetet.
Vid vid kyrkomötet 1957 kom frågan om prästvigning av kvinnor upp, men förslaget avslogs av kyrkomötet med röstsiffrorna 62-36.
Våren 1958 antog riksdagen en lag om kvinnliga präster och ett extra kyrkomöte i september samma höst bejakade riksdagens beslut.
Kyrkomötet beslutade 1993 att inte prästviga män som motsätter sig ordningen med kvinnliga präster.
För och emot
Det fundamentala argumentet för prästvigning av kvinnor är att mannen och kvinnan har samma värde inför Gud. Galaterbrevet 3:28 är hörnstenen i denna argumentering.
Första Korintierbrevet 14:34 har varit det mest citerade bibelstället för ett avvisande av kvinnliga präster. Enligt traditionsprincipen bör kyrkan respektera att Kristus valde tolv män till sina apostlar och lät sin särskilda "vigelse" gå genom dem. Enligt den symboliska principen är mannen och kvinnan lika värda, men har olika karisma.
Fram till 1958 fanns det bara möjligheten att bli diakonissa.
Det finns berättat en anekdot om en icke namngiven svensk biskop som sa till sin fru:
- Hur skulle det se ut med en präst vid altaret med en stor mage (gravid).
Biskopsfrun kontrade med svaret:
- Jag ser präster med stora magar varje dag.
Ljuslund först i kontraktet
1905 skrevs Ellen Jeansson in, som första kvinna, som teologie studerande vid en teologisk fakultet. Emilia Fogelklou var den första kvinnan att avlägga teologie kandidatexamen 1909.
10 april 1960 vigdes i Stockholm de första tre kvinnorna till präster.
Antalet prästvigda kvinnor har vuxit snabbt. 1970 blev Margit Sahlin, Stockholm, Sveriges första kvinna att bli kyrkoherde. 1990 utsågs Caroline Krook till domprost i Stockholm och blev därmed Sveriges första kvinna på denna post. 1998 blev hon biskop.
1997 vigdes Christina Odenberg, som första kvinna, till biskop för Lunds stift.
I Arvidsjaur blev tidigare postkassörskan Monica Ljuslund den första kvinnliga prästen, efter prästvigningen i december 1972. Hon blev också första kvinnliga prästen i kontraktet. Pitebygden fick sin första kvinnliga präst när Lena Lantto, prästvigd 1977, tillträdde i Norrfjärden år 1981. Hon blev även första kvinnliga präst i Piteå stadsförsamling, där hon tillträdde en komministertjänst 1991.
De första kvinnliga prästerna i Piteå landsförsamling kom 1989 med Charlott Rehnman och Margareta Hultén. 1985 tillträdde Gunilla Lundberg Björk en prästtjänst i Älvsbyn och 1993 kom Annika Hammega, numera med efternamnet Lundström, till Hortlax.
Första kvinnliga kyrkoherde i Pite kontrakt blev Charlott Rehnman när hon utnämndes 1996. Christina Rogstrand utsågs till kyrkoherde i Arjeplog 1998 och blev då också första kvinnliga prästen.
1971 fick Sverige sin yngsta präst då 21-åriga Lisa Tegby placerades i Västerbotten.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!