Hur har du det med fördomarna?
Men jag dristar mig ändå till att påstå att rätt många har fördomar om exempelvis romer. Det vet väl alla att sällskap klädda i långa vida klänningar stjäl. Huruvida alla gör det är mindre intressant. Zigenare stjäl, punkt, och därmed har jag spridit en fördom. Vi klumpar ihop dem, dömer dem i grupp. Fast vi vet att det inte stämmer. Lika lite som att alla blåsmarkare bränner hemma.
Så, vad vet vi egentligen om Vojakkala? Vi vet att en romsk familj utan anledning spridit skräck i hela byn i åratal. Vi vet det för att det är en allmänt spridd sanning. Men tänk om det inte är sant. Tänk om allt bygger på hat och fördomar mot den här familjen. Ja ja, säger du, flera i familjen har ju nyligen dömts till stränga straff för att ha slagit yxan i skallen på grannen. Men hur många vet egentligen varför grannen fick en yxa i skallen? Upp med en hand. Och hur många vet vad den romska familjen utsatts för i Vojakkala sedan de flyttade dit i slutet av 80-talet? Upp med andra handen.
Den som läste DN i måndags vet. Journalisten Maicej Zaremba berättar hela storyn utan omsvep och det är en skakande läsning som vänder upp och ner på allt du trodde du visste om problemen i Vojakkala. För alla vi som trodde oss veta är det nästan krav på obligatorisk läsning. (Gå in på DN-webben och sök "En annan bild av Vojakkala").
Ja, det är en annan bild som tecknas. Inte så att jag försvarar yxhugg, men det är med viss rodnad jag måste medge att det är väldigt lätt att ta till sig en bild. Allra helst om den bekräftar ens fördomar. Visst ja, du hade inga fördomar.
Förra veckan skrev jag om en regeringspolitik som slår mot arbetslösa och givetvis mot sjuka. Vi som har jobb och fått skattesänkningar är uppenbarligen glada. Många så glada att stödet för arbetarpartiet moderaterna ökar.
Socialdemokraterna har det tyngre och allra tyngst går det för Mona Sahlin. Hon har knappt stöd (riktigt stöd) av sina egna och det börjar bli hög tid att formulera ett gångbart vänsteralternativ. En annan bild av Sverige för att travestera på Vojakkala.
En bild som passar oss som hellre betalar mer i skatt än slår undan benen för folk som är mindre lyckligt lottade. En bild som inte tror att folk blir friska bara för att de kokas i bajs. En bild som inte tillåter tjänstemän på våra verk att behandla människor som skit. En bild som törs förmedla rättvisa och solidaritet. En bild som inte vill privatisera vård, omsorg och skola bara för sakens skull.
Jag måste medge att jag är osäker på om Mona Sahlin är rätt kvinna för det jobbet.
Vi kunde nyligen läsa att sjuksköterskor i Uppsala fick mer poäng och därmed högre lön om de inte hänvisade till ambulans oftare än i 1 procent av fallen, barnakuten 4 procent och akuten 5 procent.
Rådgivningens chef kunde inte se att det var något
konstigt med det systemet. Inte heller att patientsamtalen skulle skyndas på.
Nej, vi börjar vänja oss. Vi ser inget konstigt med försämringar. Av att behandlas som boskap. Att inte ses som individer. Att inte tas på allvar.
Det är det samhället vi ska bekämpa oavsett om vi blir utan skattesänkningar på några hundralappar.
Så jobbar vi med nyheter