Hur får jag min son att sluta "spela bebis"?

Att fyraåringar agerar trotsigt och ibland går "tillbaka" i utvecklingen är inte ovanligt.

Att fyraåringar agerar trotsigt och ibland går "tillbaka" i utvecklingen är inte ovanligt.

Foto: Foto: Stockxchng

Piteå2009-01-23 06:00
n Jag är pappa till en pojke som fyller fyra snart. Vårt problem är att han "spelar bebis". Han fick en lillasyster för två år sedan, och han har reagerat bra på det. Men nu är det bebisspråk och tillbaka till trotsåldern som gäller. Han skriker och gråter så fort något går honom emot. Han vill absolut fortsätta med kvällsvälling och nattblöja. Han kommer till vår säng varje natt och kan definitivt inte somna själv. Hur hanterar vi det här?
Svar från Lotta Bergqvist, journalist och författare till boken Insidan ut:
n - Det pratas mycket om trotsåldern kring tvåårsåldern, men barn trotsar under flera andra perioder i livet. Just fyraårsåldern innebär ett stort språng i barnens liv som handlar om separation och självständighet. Just detta verkar din pojke tycka är jobbigt och det är inte det minsta konstigt. Vad är väl inte naturligare då än att önska sig tillbaka till tiden som liten, där bebisspråk, välling och nattblöja hör till. Om du och hans mamma drar slutsatsen att det inte är någon stor förändring som hänt i hans liv som kan ha påverkat honom så finns några små knep för att göra tiden uthärdl ig, både för honom och er.
När det gäller bebisspråket så antar jag att han inte pratar så med kompisar och andra. Han kommer att tröttna på det om ni nonchalerar honom, och därmed ger ni signalerna att det inte är ett lyckat trotsredskap.
Vällingen kanske inte spelar någon roll. Gör ingen grej av det heller, för det gäller att välja sina strider.
Har han varit torr och nu börjat vilja ha nattblöja så skulle jag inte ta på honom en blöja igen utan säga nej. Om han av ren trots skulle kissa på sig, så kommer han snart upptäcka att det är både bökigt och tråkigt att duscha och byta kissiga kläder. Har han inte varit torr nattetid, så låt tiden lösa problemet.
Jag skulle inte heller stressa på det här med nattningen. Barn i den åldern sover gärna med vuxna, eftersom det är vanligt med mardrömmar. Vill ni inte att han ska sova hos er, så gäller det att vara bestämd och övertygad själv om att han ska sova i sin säng och metodiskt gå över med honom så fort han kommer knatande.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om