Micaela Hellström hinkade upp vatten ur älven för att ta reda på vilka arter som lever där. (Arkivbild)
I oktober förra året genomfördes en DNA-undersökning av vattnet i Lillpiteälven. Detta i syfte att säkerställa älvens status före rivningen av dammarna något som ska ske de närmaste åren. MIX Research Sweden AB, utförde testerna på uppdrag av Lillpiteälvsgruppen.
Genom att hinka upp vatten på 13 platser i älven och dess mynningsområde och filtrera det har man kunnat kartlägga vilka arter som lever i älven och på vilka platser.
Metoden som användes är relativt ny och började med grodor på ett universitet i Frankrike 2009.
– Sedan dess har det varit en hiskelig utveckling av metoden. Vi hade filtrena, men fick inte ut tillräckligt med DNA. Jag jobbade med att man skulle få ut så mycket att man kan göra de här analyserna, sade Micaela Hellström, i samband med testerna i oktober.
Studien i älven gick ut på att undersöka fisk- och musselsamhället med fokus på lax och flodpärlmussla samt undersöka vandringshinders påverkan på arternas utbredning. Tre prover analyserades även för ryggradsdjur. Vidare detekterades 11 däggdjursarter, en groddjursart samt 5 fågelarter.
Flodpärlmusslor lever på flera platser i Lillpiteälven. (Arkivbild)
Undersökningen visar att Lillpiteälven är en artrik älv, men att utbredningen av arter begränsas av de vandringshinder som finns i älven. Detta påverkar speciellt lax, öring, id och flodpärlmussla.
Är det något särskilt resultat du vill kommentera?
– Vi hittade mycket DNA av mört. Det visar på att älven inte är försurad. Mört är mycket känslig mot det och skulle inte kunna leva i försurat vatten.
Mört finns överallt i Lillpiteälven vilket tyder på att älven inte är försurad. (Arkivbild)
I älven förekommer både sällsynta musslor (flodpärlmussla och flat dammussla) samt 20 unika fiskarter.
Mest frekvent detekterade arter var abborre, gädda, mört och öring som identifierades på samtliga undersökta lokaler.
Stormusslor upptäcktes på sju av de 13 undersökta stationerna. Vanlig dammussla var den mest frekventa arten sett till både antal stationer och sekvensantal. Totalt utgjorde den 69 procent av det totala antalet lästa sekvenser, följt av flodpärlmussla (28,7 procent) och flat dammussla (2,2 procent). Flodpärlmussla och flat dammussla är båda rödlistade och klassade som starkt hotad respektive nära hotad. Flodpärlmusslan detekterades högt uppe i systemet samt nära älvens utlopp.
2019 sattes sändarmärkta öringar ut i Lillpiteälven. (Arkivbild)
– Det går dock inte att säga något om reproduktionen eftersom musslor kan bli mycket gamla, 200 till 300 år, och DNA-resultaten säger inget om åldern, säger Micaela Hellström och tillägger att när vandringshindren försvinner kommer laxen kunna vandra uppåt och "ta med sig flodpärlmusslan." Lax och öring är musslornas värdart.
Baserat på resultaten från undersökningen föreslås en rad åtgärder och vidareundersökningar för att Lillpiteälven skall kunna fungera som en levande älv för kommande generationer:
• Eftersom flodpärlmusslans förökning är beroende av vandrande lax eller öring som värdart under förökningscykeln vore det viktigt att undersöka vilken värdart som musslorna föredrar.
• Återetablering av lax innebär att smolt, eller till och med äggkluster från laxar implanteras i biflöden i älven så att vandrande lax kan etablera sig i älven.
"Denna undersökning visar att Lillpiteälvens arter bör skyddas för att försäkra levande vattendrag, goda fiskemöjligheter samt för att försäkra nyrekrytering av vandrande arter."