Höstblåsor och klädpartyn
reflekterat över det. Hur folk får ihop det.
Min man börjar jobba en timme före mig och slutar därför en timme tidigare. Därför lämnar jag och han hämtar, allt för att minimera Siritid borta från oss. Sammanlagt tillbringar vår dotter mellan 30 och 38 timmar i veckan på förskola. Av de timmarna sover hon en del och sedan brukar jag vara föräldraledig en dag i veckan. Ändå hämtas hon ofta som ett av de sista barnen.
Jag vet att det heter förskola, men här är det ren och skär dagishämtarångest som slår till i alla fall i lightvariant.
Sedan tänker jag: Stopp.
Det är ingen tävling, det spelar ingen roll. Hon har det bra och vi gör vårt bästa för att förkorta hennes dagar, det borde räcka. Vi räcker till. Ändå förundras jag och känner samvetspirr.
Är det föräldrauniversellt?
Förra veckan blev mycket hemmavarande. Det började med tröttflicka och slutade med sjukdomen höstblåsor. Ett vackert namn på en ovacker sjukdom - den kallas också mul- och klövsjuka (barnen får blåsor i mun, händer och fötter) och det ger en sannare bild av vad lillan gått igenom.
Blåsorna hindrade henne från att svälja, därför har det runnit saliv i samma mängd som det gör när hunden sitter och väntar på en korvsnärt. Vi har bytt tröja fyra, fem gånger i timmen. Och så hög feber på det. Sedan blåsor i händer och fötter, som gjorde att hon inte kunde gå.
Jag tillbringade några dygn fullständigt fastkopplad vid min dotter. Hon grät på mig, sov på mig, låg matt i min famn och tittade på mig. Det var som att gå tillbaka till den första spädbarnstiden igen, den här bebisen är bara tio kilo tyngre. Och på tal om bebistid plockade jag till och med fram bärsjalen som jag använde då och bar sovande barn på magen igen.
När hon började bli bättre klappade hon sig på magen, själv kallar hon den stolt för bebismagen, och konstaterade att den liksom blivit platt. Hon höll i isglass och grät utan att våga föra den till munnen.
Men så vände det, och då gick det fort. Runda bebismagen är tillbaka med besked och Siri dansar runt som vanligt.
Själv firade jag med att åka på mitt livs första hemmaparty. På något sätt har jag alltid missat de klassiska tupperware-partyna, jag har missat kläm- och kännpartyn, bh-partyn (visste inte att det fanns tills nyligen) och barnklädespartyn.
Nu var det dags att ta kål på fördomarna om svettiga köptvång och jag måste säga att det är ett enkelt och trevligt sätt att shoppa, eller i alla fall kika och inspireras. Jag fick en kväll med goda vänner, starkt kaffe och tomteskum mitt i veckan. Och Siri skulle ha fått ett par fina plyschtights om de bara funnits i rätt storlek.
Tights i all ära, egentligen skulle vi behöva köpa upp oss på något fler underställ. I dag har ett klädmärke som inriktat sig på friluftskläder främst till barn utförsäljning i Luleå. Frågan är bara om man ska orka trängas och köa.
Jag går hellre ut i skogen.
Så jobbar vi med nyheter