Hortlaxynglingar i flottans uniform

Det berättar Roger Lindqvist, Hortlax, som om och om igen fått höra krigsårens spännande historier av sin far, John Lindqvist, då han låg inkallad i flottan. Hur han hade levt ett rätt så farligt och äventyrligt liv. Minnen som nu Roger delvis nedtecknat.<br /><br />Den 22 november 1943, närmare bestämt klockan 6.45 på morgonen, lämnade den då 20-årige John Lindqvist från Övremarken, Hortlax, järnvägsstationen i Piteå. Inkallad till flottan och för att tjäna sitt land. Målet var Örlogsstationen på Skeppsholmen i Stockholm.<br /><br /><h3>En lång mardröm</h3>1940-talets första år var en mörk och orolig tid i Sveriges historia. Åtskilliga unga pojkar kallades in för att under längre och kortare tider försvara landets gränser mot fientligt anfall. När andra världskriget avblåstes 1945 sammanfattade Sveriges dåvarande statsminister Per-Albin Hansson vad många människor säkerligen kände "Det känns som om en lång mardröm äntligen släppt sitt tag".<br /><br />- Under de första 43 dagarna, som utgjordes av värnpliktsskola, låg pappa och andra inkvarterade på flottans logementsfartyg af Chapman, berättar Roger Lindqvist, Hortlax, som vid åtskilliga tillfällen hört pappa berätta om krigsåren och tiden i försvarets tjänst. En del av minnena har nedtecknats.<br /><br />Den 20 januari 1944 påbörjade John Lindqvist sin första tjänstgöringsperiod som eldare på pansarskeppet drottning Victoria. Skeppet uppkallat efter den svenska drottningen Victoria (1862-1930), byggt i Göteborg och sjösatt 1917. Kryssaren hämtade för övrigt hem den döda drottningen när hon avled i Rom i april 1930.<br /><br /><h3>Högsta beredskap</h3>Victoria var en av tre så kallade Sverigeskepp som under andra världskriget utgjorde stommen i det svenska sjöförsvaret. Drygt 400 man behövdes ombord för skötsel och drift. 1957 togs skeppet ur tjänst och skrotades 1959.<br /><br />Systerfartygen var Sverige och Gustav V, sjösatta 1915 respektive 1918. Sverige togs ur tjänst 1953 och Gustav V 1957 och som skrotades så sent som 1970.<br /><br />-Ofta följde intensiva dagar och veckor ute till sjöss. Där hade man upprepade övningar i bland annat "klart skepp" vilket innebar att när larmet gick skulle fartyget sättas i högsta beredskap. Var man intog då sin speciella plats han skulle ha under strid. Ibland när fartyget låg för ankar svarade cirka en fjärdedel av besättningen för bevakningen. Resten var sysselsatta med underhållsarbete, vapenvård, bunkring av drivmedel, påfyllning av förråd. Det hände även i bland att bevakningen av luftrummet förstärktes. Då hölls den aktiva luftvärskanonen bemannad dygnet runt, har Roger Lindqvist fått berättat.<br /><br /><h3>Hårda restriktioner</h3>När fartyget någon gång låg vid varvet för översyn, antingen vid Skeppsholmen eller Djurgården, gick det lättare för mannarna att få permission. Att kunna roa sig, att få glömma bort allvaret, för nån timme var ett måste både för hög som låg.<br /><br />-Det var ett enormt nöjesutbud som erbjöds under beredskapsåren, speciellt i Stockholm. På Bal Palais spelade Thore Ehrlings orkester med sångerskan Sonja Sjöbeck, Topsy Lindbloms Nalen på Kungsgatan 74 var enormt populär, där hade swingpjatten just gjort entre. Sveasalen var ett annat uppskattat mål för min far och hans flottistkollegor.<br /><br />Julen 1944 fanns rätt hårda restriktioner gällande krigspermissioner.<br /><br />- På grund av "Ardenneroffensiven" den 16 december, där många amerikanska soldater fick sätta livet till, var man inom flottan väldigt avvaktande över händelseutvecklingen. Min far lyckades ändå att under jul- och nyårshelgen besöka föräldrar och syskon i Hortlax.<br /><br />När 368 dagar var gångna i januari 1945, och min far fullgjort sin tjänstgöring mönstrade han av. Nya uppgifter väntade. Den 8 februari finns han på isbrytaren Atle, vars uppgift under kriget var att som statlig isbrytare hålla vattenvägarna farbara ända upp till Bottenviken och de viktiga hamnarna. Den 19 februari 1945 firade John Lindqvist sin 22a födelsedag långt ut i havsbandet.<br /><br /><h3>Många miste sitt liv</h3>Totalt förlorade den svenska flottan 76 man under kriget i olyckor. Man beräknar också att cirka 1 500 svenska sjömän i handelsflottan miste sina liv.<br /><br />Den 28 mars 1945, medan de allierade rycker fram på alla fronter och Tysklands krigsmaskin håller på att falla samman, påbörjar John Lindqvist sin sista period i svenska flottan. Denna gång på minsveparen "Sökaren" vars uppgift var att oskadliggöra minor. I Sverige och dessa omgivande farvatten fälldes mer än 100 000 minor. Nära <br />4 000 främmande minor desarmerades av flottans minsvepare utanför Sveriges kust.<br /><br />För den unge Hortlaxpojken John Lindqvist innebar fredsslutet i början av maj 1945 att han efter 593 dagars plikt för sitt land, även om det dröjde ytterligare två månader innan han kunde åka hem, en möjlighet att återigen uppleva Hortlax, där freden och friheten härskade.<br /><br />