Piteå flygklubb består av omkring 50 medlemmar, varav 12 inom skärmflygsektorn. Dagen då PT träffade några av dem på Degeränget flög de relativt korta turer, men ibland beger sig ett flertal iväg på längre sträckor tillsammans.
– Vi brukar mellanlanda någonstans och fika, säger Bahman Honarjou, medlem i flygklubben och paramotorinstruktör för Piteå skärmflygskola.
Han har alltid varit intresserad av att flyga, men rädslan för höjder uteslöt fallskärmshoppning. I början av 2000-talet provade han skärmflygning och så småningom paramotor. Höjdskräcken är inget problem eftersom höjden kommer gradvis, förklarar han.
– Jag blev mer och mer intresserad. Det är lite av en livsstil. När vädret tillåter så flyger jag. Året om. Mitt hjärta slår för paramotor.
Skärmflygning var populär redan på 80-talet i sydeuropa, men det dröjde några år innan motor började användas, berättar han. Sedan 2005 är paramotor en del av Svenska skärmflygförbundet, SSFF.
– I de flesta länder i världen räknas det som ett ultralätt flyg, med hårda reglementen och regler. I Sverige lyckades man ta in paramotorflygning som en del av skärmflygning. Det är relativt enkla bestämmelser. Vi flyger ganska fritt.
Det finns några tillfällen per år då flygningen är någonting alldeles extra, tycker Bahman Honarjou.
– Det har blivit tradition att flyga på kräftfiskepremiären. I början sitter alla markägare där med sina vänner i klungor. De sätter upp partytält och gör upp eld. Vi flyger över dem varje år, om vädret tillåter. Vi brukar också flyga på nationaldagen med svenska flaggan på skärmen och på julafton flyger vi med en tomteflagga.
Optimala väderförhållanden för paramotor är vind på maximalt ett par meter per sekund. Man vill undvika turbulens och rotorer, "stökig" luft, berättar han.
– Friflygare behöver vind, sol och berg, men vi har drivkällan på ryggen. En flygning som är helt underbar är under sommarkvällar när solen börjar gå ner och vinden ebbar ut. Då kan inte vanliga skärmflygare som behöver termik flyga, men vi kan flyga på samma höjd, kilometer efter kilometer.
Bahman Honarjou får ofta frågor om risker och säkerhet kring sporten.
– Flyg är någonting som fascinerat människan sedan tidernas begynnelse, men det anses inte naturligt att vara uppe i luften. Många frågar vad som händer om motorn stannar. Då glider jag bara ner och landar, som en friflygare. Paramotorflygning är det billigaste, enklaste och relativt säkraste sättet att flyga, säger han och fortsätter:
– Jag har suttit i styrelsen för Skärmflygförbundet i Sverige och vet att olyckor är sällsynta och de är ytterst sällan allvarliga. Så fort det handlar om en extremsport, vilket det här räknas som, så blir man mer fokuserad på säkerheten. Man tänker inte så mycket på säkerhet när man kör skoter och där inträffar olyckor betydligt oftare.
Inom skärmflygning används en checklista som ska bockas av. Skärmen okulärbesiktas inför varje flygning och en nödskärm finns av säkerhetsskäl, men den har han aldrig behövt använda.
– Vi flyger i lugna förhållanden. På friflygsidan händer det oftare att flygare behöver kasta nödskärmen. De är ute i termiska förhållanden och då kan skärmen slå in, men det är väldigt ovanligt.
Bahman Honarjou börjar förbereda sig inför en flygning med passageraren John Niklasson från Luleå.
– Jag fyllde år i början av mars och fick det i födelsedagspresent. Det ska bli spännande, säger han.