Jenny Bucht brinner för närproducerat och lokalt. Därmed är hon verkligen rätt person på rätt ställe, eftersom Nära mat har som främsta uppgift att informera och entusiasmera, initiera projekt och äka medvetenheten om lokal mat.
– Ta skolan till exempel. Den offentliga maten står bara för 4 procent av marknaden, men kommunen är väldigt viktig som vägvisare för ett hållbart samhälle och en hållbar livsmedelsproduktion, säger Bucht.
Hon nämner att barnen i skolan till exempel får lära sig att sopsortera och kompostera, att inte kasta mat, men inte vilken mat de ska köpa – och varför.
– Det pratas mycket om ekologiskt nuför tiden, och det är ju bra, men sällan om de stora fördelarna med närproducerat.
Att bara 0,5 procent av länets yta används som jordbruksmark är illa, riktigt illa, menar hon.
– För den mat som kommer från Norrbotten är riktigt, riktigt bra! Vi har ett kallt klimat med få sjukdomar, djuren är friska och det används väldigt lite antibiotika och bekämpningsmedel.
Jenny Bucht menar att konventionellt odlad norrbottnisk mat väl kan mäta sig med ekologisk, just på grund av klimatet, de friska djuren och den minimala mängden antibiotika och bekämpningsmedel.
– Till det ska ju läggas närheten, att vi slipper de långa transporterna, säger hon.
Den livsmedelsstrategi som tagits fram handlar mycket om att vi måste öka produktionen, alla förutsättningar finns och vi måste bli mer självförsörjande, och att de små producenterna måste hitta samarbetsvägar.
– Sett ur ett beredskapsperspektiv har vi alldeles för låg försörjningsgrad, för 20 år producerades hälften av det vi åt i länet, nu är det bara 20–25 procent, men ska vi klara försörjningen i kristid måste vi först se till att handla lokalt i fredstid så att producenterna finns där.
Jenny Bucht konstaterar att det stora problemet för bönderna är att producenterna inte äger marknadsplatserna, att det är svårt att nå ut till konsumenterna – och att få vettigt betalt.
Hon tar lokalt nötkött som exempel:
– Bonden kanske fött upp och skött djuret i säg åtta år innan det går till slakt. Han eller hon får då runt 36 kronor kilot för köttet, som sedan förädlas i en eller två månader – och då får man plötsligt 100 kronor kilot.
Några kvalitetsbegrepp – uppfödning, marmorering, ras, stress vid slakt och så vidare – finns heller inte i betalningen till bonden.