Den här veckan slår vi oss ner i bowlen i skejtparken. Skateboardkulturen har präglat en viktig del av konstnären Amanda Mendiants liv.
– Jag jobbade inom action sport-branschen när jag var 22 och den kulturens visuella identitet inspirerade mig och präglade mina första verk. Det blev en explosion av färg och form. Stökig och genomsyrad av do it yourself-tänket, säger hon.
Det är en härligt rebellisk kultur där man lämnar plats för den egna identiteten, menar hon. I dag skejtar även hennes barn.
– Att man möts över åldersgränserna kring ett intresse är en viktig del, särskilt i dag när mina barn åker och vi kan se en samhörighet och att man tar hand om varandra.
Hon är född och uppvuxen i Paris, men flyttade med mamma och syskon till Sverige vid 16 års ålder. Tre år senare flyttade hon till Madrid och året därpå slutade hon upp på en konstutbildning i Västerbotten.
Nu bor hon i både Piteå och Paris och fem, sex gånger per år bär det av till Frankrike. Genom sin svenska mamma och franska pappa hämtar hon inspiration från två olika kulturer och får det ombyte och den förändring som hon behöver. Med ena benet i lugnet och det andra i storstadspulsen får hon en blandning av inspiration och återhämtning. Hon ser Piteå och Paris som lite av varandras motsatser och menar att det fina är att ha en balans.
– Jag har börjat uppskatta lugnet och förlika mig med att jag behöver båda delarna. I Piteå är tempot lugnare och jag upplever att folk har lättare att lyfta varandra. Det finns en fin stämning här. Och det är lite som lugnet före stormen. Men trots det så händer det ganska mycket. Norrbotten är på frammarsch, säger hon.
Med en mamma som konstpedagog fick Amanda Mendiant tidigt ett intresse för konst och ett kreativt yrke har varit näst intill utstakat för henne. Konstnärliga och kreativa intressen, allt ifrån balett till silversmide, har varit en stor del av hennes liv. Och målandet har funnits där som en röd tråd.
– Jag har hållit i en penna så länge jag kan minnas. Jag följer nog det jag ska göra. Det känns som att jag inte har något val, säger hon.
Hon beskriver det som att hon måste ge utlopp för någonting.
– Jag är aldrig ledig. Hjärnan jobbar ständigt. Att vara egen bygger på att man brinner för någonting.
I måleriet utforskar hon nu ytor och strukturer, men hon fyller också på med andra typer av projekt som exempelvis uppdrag från produktionsbolag i Stockholm. Animering är en ny utmaning. Skapandeprocessen kan vara krävande och hon ifrågasätter ständigt sig själv och sitt arbete, söker nya vägar. Men den kan samtidigt vara givande.
– Den där känslan av lugnet och tillfredställelsen över att jag gjort någonting är fantastisk. Att jag växer lite. Jag utvecklas av motgångar, att kämpa mig igenom någonting. Det är farligt att vara förnöjsam. Jag behöver alltid sträva efter någonting nytt, säger hon.
Utveckling är någonting hon ständigt söker, både i konsten och i livet. Precis som hon i konsten söker olika uttryckssätt går livet genom olika faser.
– Med åren och olika uppdrag följer erfarenhet och det är mycket kvar att upptäcka. Man utvecklas alltid.