Hon sover i en stjärnhimmel
handlade-kvinnor? Men jag orkar. Och nu vill jag inte annat än att få veta hur det går för dessa misshandlade, gömda, kuvade men okuvliga kvinnor och deras barn.
Det är lite förmätet, men för mig är berättelserna om Veronika, Leila och Anette tre historier med ett slut. Jag kan lägga dem ifrån mig och även om de ekar i mitt huvud just nu kommer jag att glömma.
Språkligt fångar orden mig inte och med en verklighet oändligt långt från min har jag svårt att förstå. Men så slår det mig att jag har lättare att känna med deras agerande i egenskap av mamma än av kvinna.
Boken är skriven av Mia Eriksson, huvudpersonen i Liza Marklunds böcker "Gömda" och "Asyl". Mia är kvinnan som fick asyl i USA sedan hon tvingats gå under jorden för att överleva sin misshandlande före detta man. Sedan dess har hon stått i kontakt med medsystrar. Kvinnor, som likt Mia själv, slåss för sin och sina barns överlevnad. Boken handlar om några av dem.
Vet inte varför, men det känns som jag samlar på svåra föräldraskap. Kanske har det något med definitionen på vad som är en "bra" förälder att göra. Kanske handlar det om min väg till insikten att "bra" kan vara så olika, beroende på barn, föräldrar och omständigheter.
Ser filmen "Sherrybaby". En lysande Maggie Gyllenhaal spelar Sherry Swanson, som sitter i en buss på väg från ett treårigt fängelsestraff för knarkbrott. När hon når resans slutmål, New Jersey, väntar inte bara en kamp för att hålla heroinets demoner på avstånd utan också försöket att återfå sin dotter, som fått växa upp hos hennes bror och hans fru. Filmen, som baserar sig på en verklig händelse, visar på kampen för jobb och frihet - och att det inte går att bli "mamma" per automatik igen.
Fortsätter på samma tema och lyssnar på skådelspelaren Michael Nyqvists sommarprat. Han berättar om två resor som ändrade det mesta för honom, både på insidan och utsidan. Tänker på hans roll i filmen "Den bästa av mödrar" där han spelar pappan i familjen som tar emot ett kringsbarn från Finland. Själv är Michael adopterad och hans sommarprat handlar om den geografiska och själsliga resa han som vuxen gjorde för att finna något av sitt ursprung.
Tillbaka till kvinnorna, tvillingstjärnorna, Mias systrar. Jag är mitt mellan Anettes skenäktenskap i USA, tankar på Piteupproret - nätverket mot mäns våld mot kvinnor, Liza Marklunds programserie om slagna kvinnor och vetskapen om att sådant faktiskt förekommer här, säkert i min absoluta närhet, när Siri gnyr i spjälsängen på andra sidan rummet. Tassar upp och pillar in den tappade nappen. Bäddar om varma kroppen med täcket. Vilar i känslan av att jag är vanlig, så vanligare finns inte just nu. Jag gläds åt vanliga saker som att lilla S klämmer i med ett rejält "hejj" till alla på mataffären, att hon svarar "voff, voff" när jag säger "hund", att hon ligger som en bulldeg på jäsning i min famn och äter välling framför brasan. Nu sover hon i en pyjamas från min barndom. Blå botten med små, vita prickar, som en stjärnhimmel. Hon ligger så fint och en vildsint ömhet kommer över mig.
Min dotter, som slumrar i en stjärnhimmel.
Trygg.
Så jobbar vi med nyheter