I total ovisshet för hur hennes familj mått har hon med sin man Mahmoud följt alla nyhetssändningarna på palestinsk tv. Blodiga bilder på skadade barn får Widads kropp att vrida sig av magsmärtor under PT:s besök hos AbdAljawads i Piteå.
- Det är fruktansvärt, de har ett sådant brutalt sätt, säger Widad skärrat.
Ockupering
Räden i Gazaremsan inleddes av Israeliska styrkor efter att en israelisk soldat tillfångatagits och Israel håller Hamasregeringen ansvariga. Under natten mot onsdag trängde styrkorna in i flyktinglägret Maghazi, just det läger där Widads familj är bosatta.Under tre dagar har Widad levt i enorm oro. Familjemedlemmarna har inte varit kontaktbara på grund av opålitliga telefonlinjer och första gången som hon kommit fram var under fredagsmorgonen då systern till slut svarade och berättade om de tre skräckfyllda dygnen.
Tre av Widads bröder bor tillsammans i ett hus med sina familjer. När soldaterna tog sig in i lägret ockuperades huset under de tre dagarna och bröderna och två brorsöner användes som mänskliga sköldar.
- De fick stå nakna på taket medan de stod med vapen över axeln på dem så här, berättar Widad, och visar med hjälp av sin man hur det kan ha sett ut. Jag är säker på att de inte mår bra fysiskt eller psykiskt.
Den övriga familjen tvingades in i ett rum där de hölls under uppsikt av tre soldater. 13 personer trängdes tätt hopkurade, rädda för sina liv med vapen riktade mot sig.
- De var förbjudna att gå någonstans. De fick ingen mat, inget vatten och var rädda för att gå på toaletten. Det är fruktansvärt.
Mirakel
Widads 82-åriga mammas hus förstördes under en flygattack i onsdags. I huset bodde också Widads syster och ena bror med familj.- De satt i ett rum och så föll en raket ned mitt emellan dem. Mamma förlorade hörseln och en kusin förlorade en del av benet. De klarade sig med mirakel från min gud, säger Widad, påtagligen skakad.
Mamman, systern och brodern med fru och sex barn har nu flytt från Mahgazi till ett annat läger.
- Jag vet inte vad hon ska göra sedan, säger Widad med darr på rösten. Jag kan inte beskriva känslorna, jag är orolig, tänker på det hela tiden. Jag sover inte och har tappat matlusten. Jag hoppas de kan komma hit.
Flera gånger under samtalet med Widad tar hon snabba steg in i vardagsrummet och sätter sig framför tv-skärmen, hela tiden med en orolig hand över den onda magen. Nyhetssändningarna visar bilder från lägret, ambulanser i skytteltrafik och jäktade människor. Plötsligt ringer telefonen. Mahmuod går och svarar. Inom ett ögonblick är han tillbaka.
- Det var din syster, säger han till Widad.
Hennes ögon spärras upp och det ser nästan ut som hon slutat andas.
- Det bröts, säger Mahmoud.
Widad springer in i sovrummet och ringer genast till systern som svarar. För första gången under besöket i den spartanska lägenheten spricker Widads ansikte upp i ett leende. Lika fort blir hennes ögon glansiga och hon ser förtvivlad ut. En uppdatering från systern gör att hon återigen tar sig för magen.
- Hon berättade att under hela morgonen har grannar och släkt gratulerat mina bröder för att de överlevde.
Trygghet och fred
Israeliska soldater och stridsvagnar lämnade under fredagsmorgonen Maghazi.Under tre dagars intrång i lägret tros 15 palestinier, både civila och beväpnade aktivister ha dödats och över hundra människor skadats.
Widad hoppas att hennes familj någon gång kan komma till Sverige och hon vet att hon inte vill flytta tillbaka.
- Nej, jag vill att de kommer hit. Jag tänker hela tiden på barnen som lever i rädsla. Vi väntar döden varje sekund, varje minut. De lever inte i trygghet och fred som vi i Sverige.
Widad berättar att under sin uppväxt har hon aldrig upplevt annat än krig och flykt.
- Jag kommer bara ihåg rädsla oro och sorg.
1996 flyttade dock Widad ifrån terrorn i Gaza tillsammans med sin man som bott i Sverige sedan 1992. Eftersom resten av familjen är kvar i landet kan ändå aldrig lugnet riktig infinna sig.
- Hela livet har vi levt i oroligheter, vi har aldrig levt ett normalt liv. När ska vi leva i fred, frågar Widad uppgivet, utan att någon kan svara på frågan.