– Som kyrkoherde är man chef över församlingen, kan man säga.
Församlingen är uppdelad i två delar förklarar hon. En del som handlar om begravningsverksamheten som omfattar alla oavsett om man är medlem i Svenska kyrkan eller inte, och en del som handlar om gudstjänster och församlingens sociala verksamhet, såsom Liten och stor till exempel, och som kyrkoherde är man chef över allting.
Anna Andersson kommer närmast från Hortlax församling, där hon jobbat sen 2012.
– Piteå församling är ungefär fyra gånger så stor, så där finns det arbetsledare för olika områden, och därför jobbar man på lite annat sätt. I en mindre församling får man göra lite av allting.
Även om hon nu får ett större administrativt ansvar kommer hon fortsätta fira gudstjänst, förrätta vigslar, döpa, och begrava människor. Det tillhör kärnuppdraget som präst. Hon tror inte att det kommer bli så stor skillnad för församlingens medlemmar rent andligt när hon tillträder, även om det kan bli lite skillnad för arbetslaget att få en ny chef.
– Som kyrkoherde är man en andlig ledare, och jag och Richard Asplund som arbetar där idag har ganska lika sätt att se på saker, så jag tror församlingsmedlemmarna kommer känna igen sig.
Församlingens rekryteringsgrupp hade gått in för att hitta en kandidat som kunde utveckla samarbetet både mellan församlingarna i området. Redan idag samarbetar församlingarna på olika sätt. Andersson nämner till exempel att kyrkoherdarna vikarierar för varandra om någon är på semester.
– Ett annat sätt att samverka var kyrkovalet, som vi hjälps åt att marknadsföra och genomföra. Nu ska vi se vad mer vi kan samverka kring.
Hon berättar att församlingsbor inte alltid har så bra koll på vilken församling man tillhör. Piteå kommun har tre församlingar, så där försöker församlingarna samverka för medlemmarnas skull.
– Man kanske har begravningen i en församling men begravs i en annan. Då försöker vi hjälpas åt och ordna det, så att det blir så lika som möjligt.
Hon säger att en utmaning i kyrkans arbete är att lyfta fram allt det positiva man gör. Kyrkan har så många fler verksamheter än bara gudstjänster menar hon och lyfter fram det gemenskapsarbete som finns i församlingen, för både unga och gamla. Hon nämner olika caféverksamheter, samarbetet med ungdomsgården.
– Sen har vi Mosaik, som är en verksamhet för ungdomar i behov av särskilt stöd. Den är väldigt betydelsefull för de som är där. Vi jobbar också med andra verksamheter för att bryta ensamhet och isolering.
En annan utmaning är att få kyrkan att fortsätta att få nya medlemmar. Där är dopet viktigt eftersom det är då man blir medlem.
– För äldre människor är kyrkan kanske en mer naturlig faktor, medan vi behöver jobba lite mer för att nå de yngre människorna. Vi har ett visst medlemstapp, men det går långsamt som tur är. Det är en stor fördel, men vi behöver fortsätta vårt arbete så att vi kan bromsa den utvecklingen.
Samtalet rör sig in på hur man förenar texter som är över två tusen år gamla, byggnader som är flera hundra år gamla, kyrkogårdar som både ska möta moderna krav på tillgänglighet, men samtidigt respektera alla de som gått före oss nu levande människor. Ett uppdrag som inte är helt enkelt medger hon, men som samtidigt gör uppdraget roligt, spännande och meningsfullt. Hon passar på att lyfta fram att hon inte är ensam i uppdraget.
– Vi har väldigt många duktiga medarbetare både i kyrkorna men också på kyrkogårdarna. Man behöver ju ha en viss känsla för hur man bemöter människor i sorg till exempel på en kyrkogård. Jag brukar alltid uppmana våra sommarjobbande ungdomar som kanske inte alltid vet hur man ska göra att alltid börja med ett "hej".
Den andra delen handlar om att tolka texterna och sätta dem i en modern kontext. Det är en annan sorts utmaning.
– När man predikar måste man både översätta ord, som är omoderna och gammaldags, men också tolka textens andemening. Man läser ju inte en text bara rakt upp och ner, utan man tänker ju alltid "vad vill den säga oss som lever idag?" Det är det som är det roliga. Utmaningen.
– Man måste både ha en kunskap och förståelse för tiden och samhället den skrevs i och kunna placera det i nutid. Hur kan vi få ett bättre samhälle, både nära oss själva, där vi bor, men också långt bort.