I ett kontor med dålig ventilation på Prästgårdsgatan 31 startade Birgitta Petterssons PT-karriär. I det lilla rummet, som endast hade ett litet fönster som vette ut mot redaktionen, satt hon och läste och korrigerade alla texter i tidningen.
– Korrekturläsningen var en viktig grundutbildning. Jag läste allt. Jag såg vad jag tyckte var bra skrivet, och mindre bra.
Det var där en tanke om skrivandet började formas. Hon fick möjlighet att utbilda sig till reporter genom volontärarbete på redaktionen.
Gordon
Birgitta Petterssons texter har synts i Piteå-Tidningen i mer än 40 år. Under sin yrkesverksamma tid hann hon prova på det mesta på redaktionen. Sedan 2010 är hon en glad pensionär som njuter av att spendera tid i trädgården och med storpudeln Gordon.
Åren på Piteå-Tidningen minns hon med glädje.
– Vi har alltid trivts tillsammans på PT. Jobbet är väldigt stimulerande, det är ju faktiskt ett jobb där du får gå i skola varje dag. Jag är lyckligt lottad som har fått arbeta som journalist.
Egentligen hade Birgitta Pettersson inte tänkt stanna på tidningen någon längre period. Att hon vid pensioneringen skulle räkna till 48 år på företaget kunde hon nog aldrig föreställa sig när hon satte foten på redaktionen första gången.
– Jag tänkte att jag skulle stanna över vintern och kommande sommaren, minns hon.
"Fullkomligt ofarligt"
Hon var bland de första kvinnorna på Piteå-Tidningen. Bara en kvinna hade tidigare varit anställd på redaktionen sedan slutet av 1920-talet.
– När jag kom ut på jobb blev jag alltid väl bemött, även om det fanns dem som tittade lite skeptiskt. Jag var liten och såg ung ut, så de betraktade mig som något fullkomligt ofarligt. Jag är säker på att de jag intervjuade öppnade sig mycket mer för mig än vad de gjorde för killarna.
Hon banade sin egen yrkesväg genom att tänka utanför ramarna.
– Killarna fick ofta de givna jobben, presskonferenser och det som ansågs som tungt. Jag började nischa in mig på sådant som ingen annan skrev om, som jag tyckte var intressant. Det var konsumentfrågor, jag jämförde mat- och elpriser, försäkringar, skrev om budget och skattefrågor. Jag tilläts göra det jag tyckte om, berättar hon.
Ett roligt minne med anknytning till det delar hon med sig av:
– Jag minns när jag fick blommor en gång, de var från en läsare som sänkt sin elräkning med 2 000 kronor, skrattar hon.