I mer än ett år har hon planerat året som börjar nu, året då hon är tjänstledig och ska göra "precis bara vad jag vill", som Helén Esberg uttrycker det. Visst finns det en planerad rutt, men det är osäkert om hon fullföljer hela, om hon utvidgar den och åker någon annanstans också – eller om hon alls kommer hem igen ...
– Ja, fast det var nog lite överdrivet, hem kommer jag nog, men jag vet inte när, säger hon med glimten i ögat.
Helén Esberg har alltid varit lite av en äventyrare och nomad. Hon har rest mycket och hon har ofta rest ensam och låtit ödet avgöra vad som ska ske.
Hon berättar om en tågluff i 20-årsåldern som var så trevlig att hon bara åkte hem ett tag för att jobba ihop mer pengar.
– Jag åkte till Manchester, till kompisar jag lärt känna, och blev kvar ett halvår. Sen köpte jag en flygbiljett till Gran Canaria, sålde returbiljetten för att ha råd att leva, bodde på vandrarhem och – ja, hade kul helt enkelt och lärde känna en massa trevligt folk.
Det ledde i sin tur till den kanske mest omvälvande och utmanande resa hon gjort.
– Det var en kompis som frågade om jag hade lust att hänga med och segla över Atlanten och jag svarade (förstås) "javisst, absolut" och så blev det ...
Trots att hon före det aldrig satt sin fot på en segelbåt fann hon sig vara en del i en besättning som seglade från Gran Canaria till Karibien. En landkrabba som kom att tillbringa 21 dagar till sjöss.
– Men det är det mest fantastiska jag gjort, helt underbart.
Sen kom vuxenlivet ikapp. Det blev utbildning, jobb och familjeliv. Äventyrslustan fick hålla sig lugn. Nu, när barnen växt upp och flyttat hemifrån, finns utrymme att tillfredsställa glöden och längtan ut i världen igen.
Men varför blev det cykel?
– Alltså jag är ju inget fysmonster så, men jag tycker om att röra på mig och att träna, jag vet liksom att jag klarar fysiska utmaningar, och så är det ju ett billigt sätt att resa. Men allt föll på plats en kväll förra våren när jag jobbade vid disken på biblioteket.
Nyinkomna böcker fanns i en bokvagn intill och Helén bläddrade lite i dem då och då.
– Jag läste i "Långfärdscykelboken" och kände plötsligt att "det är ju det här jag ska göra!".
På den vägen är det. Plötsligt visste Esberg vad hon ville göra och sökte information och kontakter via nätet. En ansökan om tjänstledighet lämnades in, en touringcykel införskaffades och en hel del tillbehör och utrustning för att cykla långt. Och länge.
– Jag är tjänstledig från biblioteket ett år, men jag vet inte om jag kommer cykla hela tiden. Det är i vart fall ett år då jag kommer att unna mig att göra precis vad jag vill – och bara det, inga måsten.
Den tänkta rutten lyder i vart fall så här; till Narvik med bil den 12 maj ("då det är så mycket snö och fortfarande väldigt kallt i fjällen"), cykel ut på Lofoten och vidare till Bergen. Sen en färja över till Danmark och cykel längs danska kusten, över till Tyskland och cykel via tyska och holländska kusten till Amsterdam.
Sen blir det färja till Newcastle och cykel genom Skottland, Nordirland, Irland, Wales och England. På nytt färja till Frankrike och via den franska och spanska kusten till Portugal.
– Men då säljer jag cykeln på plats eller tar hem den med flyg. Då är resan slut.
Är det ingenting du är rädd för?
– Nja, trafiken och tunnlarna i Norge, köld – jag hatar att frysa – och att jag ska längta så mycket efter barnen att jag måste avbryta, kanske ...