Homa Hakimi, 34 år, kommer från Afghanistan men har de senaste fem åren bytt land två gånger och lärt sig ett nya språk. I februari 2021 flyttade hon, hennes man och två barn till Piteå.
– Innan vi kom till Sverige bodde vi i Indien i två år för att vi inväntade mitt visum. Jag kunde inte söka det i Afghanistan eftersom Sveriges ambassad inte finns där, berättar Homa.
Sedan tidigare var det klart att hennes man hade jobb i Piteå inom restaurangbranschen så siktet var inställt på Sverige. I Indien påbörjades resan mot drömmen att bli frisör, något som var helt omöjligt i hemlandet eftersom det inte finns några frisörsutbildningar.
– Min familj tyckte inte att jag skulle jobba som frisör, så jag började på universitet och studerade datavetenskap. Därefter jobbade jag med IT, på bank och senare jobbade jag mycket med kvinnor och barns rättigheter, säger hon och fortsätter:
– Jag har jobbat med gatubarn som inte hade möjlighet att gå i skolan, vissa var hemlösa och vissa hade familjer. Barnen fick komma och lära sig att läsa och skriva. Det var en fantastisk tid.
Efter åren i Indien bär Homa med sig många olika insikter och det var även där familjen levde när covid-19 slog till. Hon inspireras av att folket i Indien är så öppna och toleranta mot varandra oavsett vilken religion man tillhör, något som hon saknar i sitt hemland.
– När jag ska prata om mitt land så känner jag mig jätteledsen, ett tag var jag nästan deprimerad efter att talibanerna kom tillbaka. Det känns hemskt, säger Homa med tårar i ögonen.
– Jag försöker att inte prata så mycket om Afghanistan hemma med mina barn, för jag vill inte att de ska växa upp och ha ont i hjärtat som jag. Jag vill att de ska växa upp i frihet och med en trygghet. Min familj, min man och mina barn, är mitt allt och min motivation kommer från varje sekund jag tillbringar med dem.
När Homa flyttade till Sverige förväntade hon sig inte att hon skulle finna styrka att se förbi det som gör ont när hon tänker på hemlandet. Men Homa berättar att det hände en gång i ett möte med en frisörkund.
– Det var ungefär två eller tre dagar efter att talibanerna återtagit makten. Jag hade en svensk kvinna i frisörstolen och vi satte oss för att prata en stund och hon frågade mig var jag kommer ifrån. När jag svarade Afghanistan kom det tårar i hennes ögon och vi sa ingenting men det var en så fin stund i mitt liv för efter den dagen kände jag mig starkare. Jag blev så förvånad att hon kunde förstå mina känslor utan att säga ett ord.
Homa uttrycker en stor tacksamhet till Piteå, Piteåborna och sina kollegor.
– Jag känner att det är i Piteå som jag har nått mina mål och att Piteå har accepterat mig. Då menar jag min chef, mina kollegor, mina kunder och alla som låter mig vara den jag är. Jag är så tacksam, säger hon.
För knappt en månad sedan deltog Homa på en ceremoni där flera inom hantverksyrken fick ta emot sina gesällbrev. Homa blev färdig med gesällen 2022 – något hon aldrig trodde var möjligt när hon efter tre månader i Sverige påbörjade utbildningen svenska för invandrare.
– Första dagen på SFI när läraren hade pratat i tio minuter tänkte jag bara: "Jag förstår ju ingenting av vad hon säger, det här kommer jag aldrig lära mig". Men efter två veckor kände jag i stället att det här kan nog gå.
Nu har hon jobbat på Hårstudion i Piteå i ett år och trivs med sina kollegor.
– Jag blev verkligen varmt välkomnad här och redan från dag ett kändes det som ett hem. Vi är många olika åldrar här och med olika kulturer, det är så roligt för att man känner att man får ut så mycket av det, säger hon.
Mycket av sin inspiration hämtar Homa bland annat från sin chef, Lotta Berggren, som jobbat på Hårstudion sedan 1991 och drivit salongen i egen regi sedan 2018.
– Ibland funderar jag över hur Lotta vågade säga ja till att låta mig jobba här. Hon var inte rädd, säger Homa Hakimi.
Lotta fyller i:
– Det är ju det allting handlar om, för att du ska känna dig välkommen i en stad så är det inte bara kommunen och politikerna som ska få dig att känna dig hemma utan det är alla invånare – det är ju vi som är i Piteå. Det är jag som medmänniska som ska hjälpa en vän eller en granne att integreras i ett samhälle.
Men den största utmaningen har hela tiden varit att komma underfund med det svenska språket. När Homa började sin praktik på salong kände hon sig frustrerad över att inte kunna kommunicera och tog då till engelskan. Men efter ett par månader bestämde hon sig för att övervinna rädslan för att säga fel.
– Jag började bara prata svenska men det kändes som att alla tittade konstigt på mig. Vissa dagar har jag gråtit och det har varit jättejobbigt, till exempel när två personer har pratat och jag inte har kunnat vara med i samtalet.
Homa Hakimi är tydlig med att resan inte alltid har varit lätt och att det krävs mycket av en att komma in i ett nytt samhälle. Hon vill inspirera andra som flyttar till Sverige att verkligen ta upp kampen för att lära sig svenska.
– Det är nyckeln till att nå sina mål i ett nytt land. Det går om man bestämmer sig, säger hon.
Homa Hakimi vet vad hon vill och sätter hela tiden nya mål i livet som hjälper henne framåt.
– Just nu går jag en onlinekurs som ska hjälpa mig med mitt uttal och när jag har bott här i fem år ska jag kunna prata flytande svenska, säger hon bestämt.