Personalen samlas i det ljusa fikarummet, mitt i växthuset till Annicas handelsträdgård. Med ett plopp öppnar Annica Nyberg korken till en glasflaska fylld med härproducerad äppelmust och frågar om någon vill smaka på en vitaminsluring.
Färgen påminner om nyponsoppa, den är lite mörk och mustig. Flera sträcker fram sina muggar och smakar under tystnad, kommenterar sedan färg och smak.
– Vi har börjat diskutera äppelmust som andra pratar om årgångsviner. Personligen tycker jag att råjuicen är godare att dricka, den pastöriserade har en lite skarpare ton – men fördelen är att hållbarheten blir betydligt längre, säger Annica.
Under samma växthustak som handelsträdgården huserar numera också Pitedalens äppelmusteri, det första i sitt slag i Norrbotten.
Must är en dryck som består av utpressad, ofiltrerad saft från bär eller frukt, som hindrats jäsa och inte innehåller några tillsatser förutom möjligtvis vatten. Ursprungligen härstammar ordet från latinets mustus, som betyder frisk eller ny. Men idén till musteriet är långt ifrån ny.
Under många år har Annica åkt runt till kunder för att beskära deras äppelträd.
– Många får enormt mycket äpplen och vet inte vad de ska göra med dem. Det finns liksom en gräns för hur mycket paj och mos man kan göra, säger hon.
Tankarna på att komplettera verksamheten med ett musteri har hon därför burit med sig under några år. I vintras beställde hon maskiner och sökte tillstånd och nu är musteriet igång.
– Vi fick verkligen en rivstart. De första äpplena mognade tidigt på grund av värmen och nu börjar höstens äpplen vara klara. Det är inte bara Pitebor som hittar hit, folk kommer även från andra städer för att lämna sin skörd.
Att fler äpplen tas om hand gläder Annica, liksom att säsongen på handelsträdgården blir längre.
– I vanliga fall har vi öppet mellan mars och oktober och i september börjar jag dra ner på personal, men i år har jag inte behövt göra det.
Musteriet är igång sju dagar i veckan, från tidigt morgon till sen kväll. Personalen turas om att jobba med äpplena.
– Det är ett tungt arbete och kroppen tar mycket stryk, så det är bra att kunna variera arbetsuppgifterna, säger Annica.
I musterirummet sköljer Jonathan Rönnqvist ett gäng äpplen. Sedan klättrar han upp på en trappstege och häller ner dem i en maskin. Där hackas de med skal och kärnhus till en mosliknande konsistens, innan samma maskin pressar ut saften ur moset – och vips är musten klar.
Antingen hämtar kunden den rena musten, eller så väljer man att få den pastöriserad. Då värms drycken upp till mellan 84 och 94 grader, vilket gör att hållbarheten förlängs från någon vecka till i alla fall drygt ett halvår.
– Redan första veckan kände vi att musteriet var för litet. Till nästa år kommer vi att köpa in en till press. Vi ligger efter i schemat och har fått pausa våra drop in-tider för att hinna med. Just nu väntar runt två ton äpplen, säger Annica.
Istället för växter står korgar, kartonger och papperskassar fyllda med röda och gröna äppelvarianter på odlingsborden. I alla finns en lapp nerstucken. Där står kundens namn, telefonnummer och huruvida musten ska vara rå eller pastöriserad.
För att lämna in sin skörd ska man ha minst tjugo kilo äpplen, och frukten ska inte vara fågelangripen, maskäten eller brun – men fin fallfrukt fungerar utmärkt.
– Jag skulle tro att antalet liter must blir drygt hälften av vikten, så fyrtio kilo äpplen kan ge tjugo liter dryck.
Musten tappas i bag in box-förpackningar och kunden får ett sms när det är dags att hämta.
– I framtiden hoppas vi kunna köpa in äpplen och göra egen must och sälja, kanske i samarbete med lokala butiker och restauranger, säger Annica och kavlar upp ärmarna.
Dagens musteripass väntar.