Hjärtsvikt är en kronisk sjukdom där hjärtat inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod i kroppen. Var tionde över 80 år, och totalt minst 250 000 personer, är drabbade.
– Trots att sjukdomen är så vanlig och allvarlig får den inte tillräcklig uppmärksamhet i vården. De behandlingar vi rekommenderar i de nationella riktlinjerna och målen för hjärtsjukvården kommer alltför få till del, säger Socialstyrelsens utredare Maria State, i ett pressmeddelande.
Tre landsting
I utvärderingen har Socialstyrelsen jämfört de olika landstingen och det är bara tre som når målnivån om att ge minst 65 procent av hjärtsviktspatienterna så kallad basbehandling med två olika läkemedel. Nämligen Västerbotten, Gotland och Örebro. En sviktpacemaker, som kan förbättra hjärtats pumpförmåga, opereras in på nästan tre gånger så många patienter i Västerbotten som i Värmland. Det finns också betydande skillnader mellan könen då ungefär fyra gånger så många män som kvinnor får en sviktpacemaker.
– Underbehandlingen är stor. Uppemot var tionde som vårdats på sjukhus för hjärtsvikt läggs in på nytt redan inom en månad. Här ligger Sverige betydligt sämre än genomsnittet bland OECD-länderna, säger Björn Nilsson, enhetschef.
Framsteg vid akutvård
Däremot visar utvärderingen på framsteg inom flera områden och framförallt när det gäller den akuta hjärtsjukvården. Dubbelt så många överlever hjärtinfarkt i dag som för 20 år sedan, och Sverige har lägre dödlighet i sjukdomen än OECD-snittet. Något som bland annat ska förklaras med att allt fler genomgår så kallad ballongvidgning och att ambulans- och akutsjukvården samarbetar allt bättre. Förbättringsbehov finns däremot när det gäller eftervården.
– Den som lämnar sjukhuset efter en hjärtinfarkt har förhöjd risk att insjukna igen. Vården kan göra betydligt mer för att stödja patienten att minimera riskfaktorer som rökning och förhöjda blodfetter, säger Maria State.
Exempelvis fortsätter nästan hälften av samtliga patienter att röka ett år efter sin hjärtinfarkt. Bara Gotland och Västmanland klarar målet att få minst 60 procent av patienterna att delta i fysisk träning inom specialiserad hjärtrehabilitering 6-10 veckor efter sin hjärtinfarkt. Runt 1 300 fler om året skulle behöva delta för att målet ska nås.