Videon är inte längre tillgänglig
Det hade snöat ordentligt natten mot söndag, den 7 februari, och Henrik Lundman hade inte ro i kroppen att vänta på traktorföraren som skulle skotta uppfarten på Ladugatan.
– Jag kommer inte ihåg något själv, men vad förstår så var jag ute och skottade snö den där söndagsmorgonen när jag bara föll ihop, säger Henrik Lundman, 63.
Grannen som stod och pratade med honom när det hände sprang hem till huset för att ringa 112. Strax efter kom Thomas Öhlund gående på gatan – ovetande om vad som hänt.
– Jag bor några kvarter bort och var ute på en promenad. När jag kom uppför backen ser jag Henrik ligga där på marken. Han var blå i ansiktet och andades inte, säger Thomas Öhlund.
Han tillkallade hjälp och började direkt med hjärt- lungräddning.
– Jag började med kompressioner, sedan gjorde jag en inblåsning och fler kompressioner. Efter andra inblåsningen började han dra in luft själv, säger Thomas Öhlund.
Grannen som ringt ambulans kom sedan ut tillsammans med fler närboende. De hjälpte till att frigöra luftvägarna från slem innan Thomas Öhlund återupptog hjärt- lungräddningen.
– Sedan kom ambulansen. De satte på ett EKG och en maskin som gör kompressioner. De gav honom två stötar med defibrillator för att få igång hjärtat, säger han.
Hjärtrytmen kom tillbaka i ambulansen och Henrik Lundman fördes med ilfart till Piteå älvdals sjukhus. Han sövdes ned och transporterades till Sunderbyn. Där ballongvidgades två av hjärtats kärl och tre stentar sattes in för att säkerställa att blodet passerade.
– Henrik svävade mellan liv och död. Läkaren visste först inte om han skulle klara sig, säger brodern Erik Lundman.
Men Henrik Lundman repade sig utan några men och hjärtläkaren förklarade att den tidiga hjärt- och lungräddningen var livsavgörande.
– Det var en hjälteinsats. Vid ett hjärtstopp är det bara minuter mellan liv och död. Thomas räddade livet på min bror, säger Erik Lundman.
Henrik Lundman låg nedsövd på intensivvårdsavdelningen i tre dygn innan han återvände till Piteå älvdals sjukhus för en veckas eftervård. Den 20 februari var han återigen tillbaka i föräldrahemmet på Backen där han bor ensam sedan mamman gick bort för några år sedan.
– Jag mår bra och har inte ont någonstans. Igår var jag ute en sväng med sparken, säger Henrik Lundman.
I lördags fick han möjlighet att möta Thomas Öhlund igen. Han bjöd sin livräddare på blåbärstårta och överräckte en blomma som tack.
– Hade han inte kommit förbi och gjort det han gjorde hade jag inte suttit här idag. Då hade jag varit död, säger Henrik Lundman.
Thomas Öhlund är glad över att hans och ambulanspersonalens insats räckte för att återuppliva Henrik Lundman.
– Jag har gått HLR-utbildningar på jobbet, men jag har aldrig varit tvungen att göra det i verkligheten. När jag såg Henrik ligga där gick allt på automatik.
Det är andra gången Henrik Lundman får en hjärtinfarkt. Första gången var för tolv år sedan – då var han också ute och skottade snö.
– Jag känner att jag måste ta det lite lugnare. Hädanefter ska jag inte skotta snö. Jag ska vänta på traktorn.
Henrik Lundman jobbar till vardags som vaktmästare i broderns lastbilsgarage. Nu tänker Erik Lundman beställa en hjärtstartare så att hjälpen alltid finns där.
– Henrik är hjärtsjuk, jag är hjärtsjuk och vi är många chaufförer som är plus 50. Det känns som en livsviktig investering, säger han.