Under andra världskriget hade butiken ett avtal med staten om att leverera glasögonglas om importen ströps. Skåpet från den tiden finns kvar, liksom en del av glasen.
Under åren som Boströms optik levererat glasögon till Piteåbor har det hänt en hel del, både i världen och i lokalsamhället. Det första flygplanet har konstruerats, både första och andra världskriget har rasat. Sjukdomar som Spanska sjukan och Covid-19 har härjat. Månlandningen, internet och kvinnlig rösträtt är andra exempel.
Flera av de händelserna har faktiskt påverkat butiken.
– Under andra världskriget hade vi ett avtal med staten. Eftersom vi hade ett ganska stort glaslager skulle vi kunna leverera glas även om det inte gick importera på grund av kriget, berättar Gunnar Boström, den tredje generationen Boström i rakt nedstigande led att driva butiken.
Allt tog sin start vid 1900-talets början. Urmakaren Hjalmar Boström jobbade på en anrik butik på Drottninggatan i Stockholm, som finns kvar än i dag. Bland annat ställde han klockorna på slottet en gång i veckan och stötte då på kung Oscar II.
Som nygift flyttade Hjalmar och hans fru till Piteå och öppnade Boströms ur och optik 1902. Åren därefter utökades familjen med sju barn. För att dryga ut kassan patrullerade Hjalmar som polis på lördagskvällar och söndagar.
Då låg butiken där Cubus i dag huserar. Trähuset som stod där inrymde bland annat mataffär och frisör. Utedasset återfanns på innergården.
– När min pappa Nils var i sjuårsåldern hade han som uppgift att tända kakelugnen vid sju på morgonen för att det skulle vara varmt vid öppning, säger Gunnar.
Butiken startades av Hjalmar Boström, som bland annat har ställt klockor på kungliga slottet i Stockholm. När han inte drev butiken extraknäckte han som polis. Här syns hans son Nils och hans barnbarn Gunnar vid butiken.
När Gunnar och hans fru Ulla-Britt köpte butiken 1971 jobbade hon som tandsköterska. Men hon skolade om sig till optiker och blev Norrbottens första kvinnliga sådan. Hon var drivande i att företaget expanderade. De köpte bland annat Åströms guld, återöppnade Boströms ur och guld i Luleå och öppnade butik i Umeå.
När man flyttade butiken till den nuvarande lokalen var den praktisk och betydligt större än den gamla.
– Det här kvarteret hade brunnit några år tidigare och efter det byggdes ett nytt hus upp. Jag var 16 år när pappa flyttade företaget hit, minns Gunnar.
Datorer och telefoner är långt ifrån den verklighet som rådde när butiken startade 1902.
Sedan dess har såklart mycket hänt. Tidigare tvingades man ha två entréer, en för optik och en för ur. Den ena användes naturligtvis aldrig och togs bort så fort det gick. Även de vita rockarna var Gunnar snabb med att skippa.
– Jag jobbade hellre i skjorta, jag tyckte att det blev gemytligare möten, speciellt när man träffade barn.
Digitaliseringen har förändrat mycket av jobbet.
– Tidigare skulle man skära ut glas och slipa på sandsten. När jag utbildade mig skulle man även kunna göra glasögonbågar, annars blev man inte godkänd, säger Gunnar.
Varje kund hade ett journalkort som lagrades i ett stort plåtskåp.
– Optikeryrket är mer teoretiskt i dag, tidigare var det mer av ett hantverk som krävde ett gott handlag, säger Magnus Boström, som driver butiken sedan 17 år.
Han berättar att han var på sin första optikermässa när han var sex år.
– Men jag hade ingen tanke på att jag skulle jobba med det.
Efter gymnasiet sommarjobbade han i mammas och pappas butik – och upptäckte hur roligt han tyckte att det var.
De två första åren av optikerutbildningen läste han i Bradford, England. Där träffade han sin fru Erika Boström, som pluggade i Skottland.
Nu jobbar även hon i butiken.
– Tidigare jobbade jag bland annat som civilbrottsutredare inom polisen, men det kändes naturligt att jobba här.
Vad är då aktuellt just nu inom optikervärlden? Erika och Magnus listar snabbt några saker.
En av dem är skärmtid:
– 2050 kommer halva befolkningen att behöva synhjälpmedel. En stor anledning är att barn är ute mindre. Att vara mycket utomhus ger färre synfel.
En annan punkt är återvinning och hållbarhet.
– Varje år hamnar närmare åtta miljoner ton fisknät, plastflaskor och annat i haven. Med hjälp av lokala fiskare samlar en spansk organisation in plasten. Sedan tillverkas nya produkter, som glasögon, där bågen helt är gjord i den återvunna plasten. Det är ett exempel på miljötänket, säger Erika.
Med hjälp av lokala fiskare samlar en spansk organisation in plast från havet. Sedan tillverkas nya produkter, som glasögon, där bågen helt är gjord i den återvunna plasten.
Men mellan synundersökningar och försäljning av kontaktlinser har det även förekommit händelser av det dramatiska slaget.
För ett antal år sedan gick det ut en varning från Synsam i Umeå. En man hade stulit dyra, handgjorda bågar. Eftersom han fångats på övervakningskamera fanns han på bild.
– De varnade för att han kanske var på väg uppåt i landet, säger Erika.
En dag klev han in i butiken i Piteå.
– Jag visste direkt att det var han och stoppade honom vid dörren på väg ut. Jag sa att jag ville se i hans väska och tog tag i den. Då slog han till mig och sprang järnet.
Erika följde efter den flyende mannen, möjligtvis hade hon hjälp av sin vana att springa maraton, för han lyckades inte skaka av sig henne. Hon ropade "ta fast tjuven" och ytterligare en person tog upp jakten.
När mannen sprang förbi polishuset körde en polisbil precis ut och blockerade vägen. Där tog jakten slut. Det visade sig senare att hans bil var fylld av stöldgods, flera hundra glasögonbågar.
– Jag blev aldrig rädd, bara arg, säger Erika.
Butikens grundare Hjalmar Boström, som alltså extraknäckte som patrullerande polis om helgerna, hade säkert varit nöjd.