Historien om påskkärringar

n Påskkärringarna sägs härstamma från häxorna som levde på 1600-talet. Då brändes alla häxor på bål för att man trodde att de åkt till den plats där Djävulen bor - Blåkulla. Blåkulla är en plats där man från skärtorsdagen till påskaftonen dansar, dricker och äter gott. Detta har man fått veta efter att barn har påstått att de blivit bortrövade dit av häxor. Dessa barn har också berättat att de sett änglar där, för precis bredvid matsalen där häxorna äter bor änglarna i Vitkulla, som är motsatsen till Blåkulla.
"Häxorna" som levde på 1600-talet var kloka kvinnor som bland annat kunde hela sår och handskas med örter, men folket trodde att de hade att göra med Djävulen. För att testa om kvinnorna verkligen var häxor band man fast deras händer och kastade ner dem i vattnet. Om kvinnan lyckades ta sig upp igen var hon en häxa, för då hade hon tagit hjälp av sina krafter för att klara sig och då brändes hon på bål, men om hon drunknade var hon oskyldig. För ungefär 200 år sedan började barn att klä ut sig till påskkärringar och gå från hus till hus för att tigga godis. Nu för tiden är det vanligt att både flickor och pojkar klär ut sig till påskkärring, katt eller hund för att lämna kort som de själv ritat i utbyte mot godis.
Det är vanligast att man gör det på skärtorsdagen eller påskafton.