Bakom detta döljer sig en intressant levnadshistoria. Det handlar för Hildas del om en strapatsrik resa och krävande arbetsuppgifter, där hon under fyra år i egenskap av barnsköterska och trotjänarinna, fick vara med om ett ingalunda okomplicerat liv och mirakulöst också klarade sin hälsa i främmande land. Där hon säkerligen en och annan gång fick anledning fråga sig vad meningen var med den vision som hennes arbetsgivare, familjen Ernst Winroth från Piteå, hade.
Det var väl knappast Hilda Sandberg-Jonssons barndoms dröm att bryta upp från småstadsidyllen Piteå och ge sig iväg med den familj hon tjänade, till en annan del av världen. Undan för undan lades ett allt större ansvar på henne. I slutänden fick hon ta hand om familjens barn för att återbörda dem till hemlandet Sverige och Piteå.
Guds folk
Året var 1876. Ernst Winroth i Piteå hade en djupt religiös dröm. Genom sitt engagemang i en svärmisk religiös rörelse vid namn Tempelvännerna hoppades han kunna få uppfyllt allt som han trodde, i enlighet med Guds vilja, och att få tjäna denne i andra delar av världen. Iden var att, som en del av "Guds folk", få ta i besittning deras av Gud utlovade arvedelen och det heliga landet. Med Guds folk ansåg Tempelvännerna inte judarna, vilka de ansåg förverkat sin rätt att vara Guds trosbröder. Ernst Winroth ansåg sig höra hemma hos de kristna trosvänner som väntade profetians snara uppfyllelse och Jesu ankomst och som drev honom att ta ett ansvar för. Han ville bevisa att en människa genom tro kan övervinna allt.Winroth fick ingen större uppbackning i Sverige för att ge sig iväg till Löftets land och kolonisera detta. Han blev faktiskt avrådd av många av sina trosvänner, som tyckte att de svenska Tempelvännerna först borde försöka bilda en koloni i Sverige. Det är så mycket nödvändigare, påpekades det bland annat.
Vid tidpunkten hade Winroth bakom sig en misslyckad karriär som jordbrukare i Bergsviken och en kortare vistelse i Stockholm, varefter han återvänt till Piteå där han redigerade tidningen Fridsstiftaren och verkade som predikant. Han höll till i den så kallade Winrothska salen efter Storgatan i Piteå, där Frälsningsarmen senare etablerade sitt högkvarter.
Tid av vedermödor
Winroths engagemang att åka till Löftets land bara ökade och blev ett faktum. Selma Lagerlöfs Jerusalem berättar om en utvandring från Dalarna till Palestina, men 20 år före den gav sig Winroth och hans familj med tjänarinnan Hilda Sandberg-Jonsson iväg till det heliga landet.Ernst Winroth var son till handlanden och konsuln Carl August Winroth i Piteå och hans hustru Ulrica (Ulla) Granlund. Han var första gången gift med sin kusin Clara Rutbäck och hade i detta äktenskap en dotter, Anna, född 1871. Andra gången var han gift med Karolina Liljeroth och hade med henne tvillingarna Efraim, född 1876 och Rut (1876-1892), Josef (1878-1880) och David (1878-1879). Det berättas om ytterligare ett tvillingpar födda och döda i Palestina.
Det var ingen småsak att färdas från Piteå till Palestina med småbarn, av vilka de yngsta var bara ett två månader gamla. Det tog fyra dagar med båt mellan Piteå och Stockholm. Via Wien gick färden sedan vidare med ångbåt till Alexandria och Jaffa. Med på resan fanns 13 Jerusalemvänner.
Familjen kom till kolonin Sarona på slätten Saron. De flesta kolonisterna där var bönder. Winroth sökte efter mark, misslyckades i Libanon och hamnade sedan på en plats i Syrien, där han vid floden Leontes köper en egendom 1877 vilken han kallade Svedie. Därifrån riktade sig Winroth till trosförvanter i Sverige att komma dit som kolonister. Det blev en viss anslutning, men ganska snart kunde konstateras att hela företaget var dömt att misslyckas.
Dolde sanningen
Den 6 maj 1879 avlider Ernst Winroth i dysenteri i Beirut, 30 år gammal. Den 27 juni dog även hans några år äldre hustru Karolina efter en tids avtynande i en ålder av 37 år, förmodligen tuberkulos. De båda makarna begravdes sida vid sida på den protestantiska kyrkogården utanför Beirut.Winroths fem barn togs tillfällig om hand av andra personer på egendomen Svedie. De två minsta var då ännu inte ett år.
Trotjänarinnan Hilda, en god och trofast person, tog sig an barnen, bröt upp och följde sedan med dem till Piteå och deras farmor.
Ett av barnen, David, dog under färden på Medelhavet. Men trotjänarinnan Hilda ville inte att liket skulle sänkas i havet. Hon dolde sanningen för sin omgivning, vilket kan tyckas makabert. Då hon skulle landstiga lade hon det döda barnen till sitt bröst och kunde på detta sätta föra barnet med ända till Stockholm, där det begrovs. Men de övriga barnen kom omsider till Piteå och farmodern. Ulla Winroth. Endast två av Ernst Winroths barn, dottern Anna samt sonen Efraim uppnådde vuxen ålder
Hilda träffade i Piteå åkaren Fredrik Jonsson. De gifte sig 1880 och blev granne med barnen Winroth och deras farmor. Själv blev Hilda Maria Sandberg-Jonsson mor till sju barn. Maken avled 1929.