Knökfullt och hängivet, Kaleido och Ordmån, Lena Andersson och hennes förlagschef Jonas Axelsson som sidekick på scen – onsdagskvällen blev en spännande muntlig bläddring i boken som just lämnat tryckpressarna, romanen "Sveas son, en berättelse om folkhemmet".
Och säljer den över 700 exemplar är Lena Andersson nöjd.
Då tål det nämnas att ett av hennes tidigare verk, "Egenmäktigt förfarande", en bok om kärlek, blivit såld i runt en halv miljon tryckta exemplar, och därmed äger hon pennan till en av landets mest sålda boktitlar.
Ordmån i Piteå hade bjudit in en författare som uppenbarligen står med båda fötterna jorden, eller scengolvet i det här fallet, som fortsätter att leva ett som hon säger normalt liv, med kanske unnandet av nyblanka skinnskor som enda lyxen.
1999 gav hon ut sin debutbok, "Var det bra så". 30 000 exemplar kursades och sedan följde tre titlar, alla med fallande försäljningskurva ned till 700 ex – innan jättesuccén med kärlekstemat landade på bokdiskarna.
"Sveas son" är hennes sjunde roman. 250 sidor, "precis lagom tjock", som spänner över i princip hela 1900-talet med tre generationers öden och äventyr inbakade som röd tråd i folkhemmets utveckling.
Berättelsen tar sin början 1932, när den fattiga pigan Svea utan större illusioner lämnat Öland för att bli hembiträde i Stockholm, gift sig, trimmat sina bondkakor, kardemummabullar och matlagning till fulländning.
Sonen Ragnar föds och driver berättelsen vidare, uppväxt mer eller mindre med tumstock i hand, brunhårig och högrest. Därefter förgrenas släktträdet med dennes giftermål med Elisabeth från Norrbotten och två barn.
– Det är hundra år fyllt av folkhemsmentalitet, förklarade Lena Andersson.
Små bitar i boken bygger i någon mån på författarens egna erfarenheter, typ som när ämnet längdskidåkning aktualiseras i textmassan.
– Ja, hmmm, jag har ju varit skidåkare i min ungdom och då är det lätt att knyta an sånt man kan utan att behöva researcha, förklarade hon.
Bland annat vann hon ungdoms-SM på Vallsberget 1983, med Niklas Jonsson också på guldpallen i sin klass H14.
– Det var tider det, konsterade Lena Andersson innan hon avslöjade ett bibehållet paltswimande, flera timmar efter middagen i Öjebyn.
Detta hindrade dock inte författaren att greppa pennan och signera en lång rad böcker för en lång rad lässugna Kaleidobesökare.