Många barn klarar inte av vanlig skolgång och en del, särskilt barn med psykisk ohälsa och diagnoser, vägrar till och med helt att gå dit. "Att få dem till skolan är som att försöka stoppa in en cirkel i en fyrkant – eller tvärtom", säger Eriksson.
– Redan när en elev i grundskolan är frånvarande 10 procent av tiden eller mer borde man reagera kraftfullt, säger Eriksson.
Hon är socionom, själv mamma till en hemmasittare och på grund av denna historik även engagerad i föreningen Connextions, dels som styrelseledamot, dels i föreningens arbete med anhöriggrupper, föräldrar till barn med diagnoser och psykisk ohälsa.
I och med sitt engagemang i frågan har hon följt utvecklingen, tagit hem statistik och handlingsplaner men också debatterat saken i olika sammanhang. Den senaste statistiken är förfärande anser hon.
– I grundskolan i Piteå kommun fanns hösten 2018 tio elever som hade 50 procents frånvaro eller mer, på våren hade siffran växt till 16 elever – redan det hemska siffror, särskilt om man tar i beräkningen att alla med anpassad skolgång, som kanske inte heller är särskilt mycket i skolan, helt går under radarn, säger Eriksson, som nu konstaterar att siffran växt ytterligare:
– Under hösten 2020 hade 30 elever mer än 50 procents frånvaro, 30 barn som mer eller mindre aldrig var i skolan.
Socionomen Sara Eriksson är själv mamma till ett barn som vägrar gå i skolan. Här ger hon sin syn på den ökande frånvaron och vad som görs och inte görs.
Sara Eriksson tycker att skolan gör för lite – och framför allt reagerar för sent.
– Redan när ett barn har tio procents frånvaro eller mer – och det var skrämmande 1 674 stycken förra terminen – är de ju på väg in i att bli hemmasittare. Där och då borde skolan agera kraftfullt, får de inte hjälp nu blir det ju på sikt ett gigantiskt problem, säger hon.
Själv har Eriksson alltså ett barn som vägrar gå till skolan, men som inte alls finns med i den här statistiken.
– Mitt barn har en autism- och adhd-diagnos och i och med det anpassad skolgång, just nu inskränker den sig till 40 minuters digital undervisning per dag och det är ändå ett fall framåt, tidigare var det ingenting.
Över en lunch på lokal berättar Sara Eriksson, socionom och mamma till en hemmasittare, om den ökande frånvaron i skolan.
Här framhåller Eriksson att pandemin, som för många inneburit ensamhet, oro och ökande psykisk ohälsa, faktiskt förbättrat tillvaron för hemmasittarna som nu får i alla fall litet undervisning digitalt.
– Och den nya lagen som kommer 1 juli, där det slås fast att alla elever har rätt till skolgång och särskilt stöd digitalt om man till exempel har anpassad skolgång, kommer vara till fördel för hemmasittarna och ställa större krav på kommunen, berättar Sara Eriksson och säger avslutningsvis:
– Men de borde reagera tidigare!