Händelsen inträffade den 1 juli ifjol. Den gamle mannen, som är "snurrig" men i övrigt ganska frisk, bor hemma men har ett massivt stöd från hemtjänsten. Den här dagen skulle han med hemtjänstens hjälp ta sig till vårdcentralen för ett läkarbesök och den anställde har berättat att han hela tiden tjatade om att ta ut pengar, så de stannade till vid en bankomat innan de gick in till vårdcentralen.
Den gamle ska nu själv ha tagit ut 500 kronor, pengar som han sedan använt vid läkarbesöket, samt till cigaretter och en glass.
Kort och kod
På väg hem ska mannen åter ha aktualiserat behovet av kontanter, då det han tagit ut hade gått åt. Den åtalade sa i tinget, att de då var nästan hemma så det var inte aktuellt i det läget. Istället lovade den anställde att ta ut pengarna åt honom, trots att det inte är tillåtet.
Kort och kod lämnade den gamle ifrån sig och uttaget gjordes av den anställde på väg hem, varefter kort och pengar ska ha lämnats till mannen vid nästa besök.
Och kortet fanns mycket riktigt hemma hos mannen, men vart pengarna tagit vägen har ingen någon som helst aning om.
Åklagaren gjorde gällande att den anställde, som hade tung ekonomi vid tillfället, tagit pengarna – även de första 500. Detta sedan anhöriga vittnat om att mannen knappast varit i stånd att göra uttag själv och det visat sig att han inte betalat något på vårdcentralen.
Inga bevis
Tingsrätten finner det inte ställt utom tvivel att mannen faktiskt själv kunnat ta ut pengar, inte heller att han kunde fått de 2 000 kronorna men sedan gett dem till någon annan. Att det försvunnit pengar från kontot upptäcktes först i slutet av månaden och då hade ett stort antal personer, både anhöriga och vänner samt hemtjänstanställda, passerat hemma hos honom.
Att den åtalade behållit pengarna, hade åklagaren helt enkelt inte kunnat bevisa varför domstolen ogillade åtalet.