Ulrika Åkesdotter och Linda Sandström jobbar med att konservera Piteå kyrkas altaruppsats.
– Jag har hittat en signatur här på altartavlan med årtalet 1645. Tittar man på stilarna på målningen så indikerar det att den troligtvis är holländsk eller tysk, säger Linda Sandström entusiastiskt.
Linda Sandström är konservator och arbetar för närvarande med att konservera och rengöra hela altaruppsatsen, alltså både tavlorna, och alla sniderier och figurer, samt predikstolen. Hon blev kontaktad av församlingen 2022 för att göra en antikvarisk utredning. Församlingen hade uppmärksammats på att färgen höll på att släppa på de två bibliska tavlor med guldtext på som sitter på var sin sida av den stora altartavlan.
– Vi tog kontakt med konservatorn som gjorde en undersökning och föreslog att vi skulle göra en översyn av hela altaruppsatsen och predikstolen, och att vi skulle rengöra och konservera dem, säger Marika Berglund, fastighets och kyrkogårdschef i Piteå församling.
Marika Berglund, kyrkogård- och fastighetschef är ansvarig för konserveringen och lyssnar på det Linda Sandström berättar.
Tavlan längst ner kallas för predella och föreställer ofta nattvarden. Den här tavlan har fått ny färg där det saknats, så att det ser ut som att Jesus fått en extra gloria.
Tavlan är så gammal att den varit skadad längst ner. Man kan se kanten om man tittar noga. De mörka fälten på ramen var från början glänsande silver, men silvret har oxiderat och blivit svart.
Färgen som användes för att "retuchera" har åldrats på ett annat sätt än ursprungsfärgen, så att den är synbar nu.
Kyrkan lyder under kulturminneslagen och det är noga reglerat vad man får göra och inte. Därför togs det fram ett åtgärdsprogram som skickades in till Länsstyrelsen och först när de hade givit sitt godkännande kunde kyrkan söka pengar för att kunna genomföra planen.
Nu har höga ställningar rests kring predikstolen och altaruppsatsen och Linda Sandström klättrar vant upp och ner på de olika plattformarna samtidigt som hon berättar om de olika arbetsmomenten och teknikerna de använder.
– Titta på de mörka fälten mellan de guldfärgade bågarna på altartavlan. Vet ni vad det är? Frågar hon PT:s reporter. Det är silver. Den här tavlan var blingbling från början, sen har silvret oxiderat och blivit svart, eftersom man inte har behandlat det.
"Så här ser det ofta ut när vi kommer ut i kyrkorna. Färgen släpper ofta där underlaget är böjt." Berättar Linda Sandström.
Innan konserveringen flagnade färgen i stora sjok. Genom en varsam process i flera steg har färgen fästs tillbaka på tavlorna så att det går att se vad det står.
Många olika sorters kemikalier och lim används för att konservera den unika kyrkomiljön.
Altartavlan består av tre delar och målad direkt på träpannå, vilket är unikt berättar hon. Själva altaruppsatsen köptes från Maria Magdalena kyrka i Stockholm, för 128 daler kopparmynt.
– Tittar man på noga på den så kan man känna att den lutar ut över en när man står framför den. Det bekräftar känslan av att den suttit i en kyrka med betydligt högre takhöjd. Tavlan längst upp matchar inte ramen, den saknar hörnen.
Kyrkan har restaurerats förut, senaste gången var 1951 och de som var med och renoverade har lämnat meddelanden till eftervärlden i form av brev och "klotter". Fridtiof Erichsson som var en mycket duktig målare och konservator har skrivit:
Linda Sandström berättar att det är vanligt att figurerna ramlat ner och gått sönder. Just den här figuren är en kopia av en ängel som ramlat ner.
Ängeln är belagd med bladguld, men det får inte användas av en modern konservator eftersom det inte är reversibelt. Nu används färg istället.
Med en särskild metod får man färgen att fästa tillbaka på kolonnerna på predikstolen.
Predikstolen och änglarna tillverkades av Nils Jacobsson Fluur 1702. Ängelns vingar var silverfärgade från början berättar Linda Sandström.
Fridtiof Erichsson restaurerade kyrkan 1951. Han beskrev färgerna som var innan som "fruktansvärda".
Konservering är en ett hantverk som kräver stor skicklighet och mycket tålamod, med många olika sorters redskap och färger, visar Linda Sandström.
Det här är ett färgmatchningschema som används för att veta vilken kulör man använt berättar Linda Sandström.
Alla material som används dokumenteras noggrannt och måste vara reversibla så att nästa konservator kan ta bort allting om det behövs.
Det krävs både tålamod och skicklighet av Ulrika Åkesdotter och Linda Sandström för att klara av jobbet att konservera predikstolen.
Figurerna på predikstolen har målats med fel nyans av färg så de blivit fläckiga, men det är en del av historien så även det konserveras.
"Predikstol o altare voro målade vitt-guld-ärggrönt - förskräckligt. Allt återställdes i ursprungligt skick". Mer än så framgår inte.
– Det finns ingen rapport om vad han gjorde eller vilka material han använde. Vi undrar ju såklart vilket original han var trogen, men det vet vi inte. Idag måste allting dokumenteras, och alla färger och material man använder måste vara reversibla. Alltså att de går att ta bort igen om det kommer en annan konservator efter oss.
Ett annat mer kryptiskt meddelande från någon som var med, är skrivet högt, högt upp ovanpå en bjälke precis vid taket.
"N Bergström, målare av kyrkan vid restaurering under hårda och bistra ... " "Brännvinet kostade detta år 16 kronor. Vinet var billigare bara 5,60 kronor för valfritt..."
För att komma åt målningarna arbetar Ulrika Åkesdotter och Linda Sandström på byggställningar flera meter upp i luften.
Förra gången altartavlan konserverades plockades allting ner. Den här gången jobbar Linda Sandström och hennes assistent på ställningar istället.
Med stor varsamhet rengörs figurerna högst upp under taket. "Man har vant sig vid höjden", säger Linda Sandström.
Högt högt upp på en bjälke under taket stod detta kryptiska meddelande till eftervärlden, skrivet av N Bergström.
– Varför skrev han om priset på alkohol, undrar man ju? Kanske var det för att det var motbok på den tiden?
Kyrkan förväntas vara färdig vid Allhelgonahelgen igen.