Helhjärtat och ojämnt

Ett lokalband i arenakostym kan man kalla Collision Course. De två inledande låtarna får mig att tänka på ett uppdaterat Simple Minds och det låter både tajt och ambitiöst. Kul! En del låtar känns dock som utfyllnad, nya "Miracle" exempelvis. Dessutom gör bandets engagemang att musiken känns mer spännande än vad den i själva verket är. Bandet behöver en bra A&R som skär bort dökött i låtlistan. I övrigt är de redo för en större publik. Om nu inte sångaren Peter Jonsson försvinner till "Idol 2008".

"Symbolen" var ju redan taget, men Juvelen klingar ju rätt kaxigt, det också. Jonas Pettersson har förmodligen sett Piteå som medlem i Pineforest crunch, men nu är det helt andra tongångar.

Jag köpte den omtalade debut-ep:n och uppskattar hybriden av Prince-pop och light-elektronika med stilriktig falsettsång och fina låtar som "Hanna" och "They don’t love you". Synd att formatet suger fetvadd. Det ser billigt ut att stå framför en arsenal av trummor och förstärkare och framföra låtarna ensam med elgitarr mot förinspelad bakgrundsmusik. Det som kunde ha varit riktigt bra (läs med riktigt band) blir en gäspning och tack och lov gör Pettersson pinan kort och klockas in på 18 minuter.

Jag gillade Timo Räisänens äventyr som gitarrist och låtskrivare i Göteborgsbandet Her Majesty. Låtar som "This town" och "Always and forever" bör du kolla in om du inte redan har gjort det. Bara Darin och Miss Li har ett högre utgivningstempo än soloartisten Räisänen och även live gasar han på rejält. Det är det helhjärtade engagemanget, det stensäkra bandet och den gemensamma energin som är behållningen när allt från glittrig pop med fina gitarr-slingor till rena emo-manglet serveras. Låtmaterialet är ojämnt. Inledningen med "My Valentine" är enormt mäktig och mot slutet, med väl utmejslad pop i "Mr Saturday" och hiten "Sweet Marie", är det riktigt bra, men för många låtar håller för låg profil.

Humorn är viktig. Ofta pratar Räisänen med publiken utan mikrofonhjälp och när han ger tydliga instruktioner om hur vi ska gå till väga för att rösta upp "My Valentine" på Tracks blir det väldigt roligt. Han deklarerar också att bandet numera har kompletterat utbudet av turnetröjor med riktiga Räisänen-trosor.

Akustiken överraskar positivt. Den här kvällen har man "vadderat" ordentligt med tyg-inslag och åstadkommit både en rockigare inramning och ett mer stumt ljud. Tackar vi särskilt för. Sittplatserna kommer vi inte undan men en halvmeterhög särskilt uppbyggd scen förstärker i alla fall synintrycket. Det rena amfiteaterupplägget passar för klassiskt men rätt inramning för rockkonserter är en upphöjd scen.

Helhjärtat och ojämnt

Konsert: Collision course, Juvelen och Timo RäisänenPlats: Studio Acusticum, PiteåLängd: 30 minuter, 18 minuter respektive 66 minuterPublik: Cirka 260 personerEKONSERT