Det var tidigare i höstas som Helena Stenberg skakade om den kommunpolitiska sfären i Piteå när hon lika plötsligt som överraskande aviserade beslutet att kliva av kommunalrådsposten hösten 2022, direkt efter valet.
Sexton år skulle få räcka, förklarade hon.
S-rörelsen lokalt skulle ges god tid att hitta en ersättare, noterade hon också.
Men det fanns även andra komponenter i vågskålen av mer avgörande betydelse för Helena Stenbergs ställningstagande. Den främsta vad Alzheimers sjukdom gjort med hennes 78-åriga mamma.
– Det har varit otroligt påfrestande att se mamma successivt försvinna i sin egen lilla värld.
Det är ungefär fem år sedan mamma Kristina började snubbla på orden och förlora minnesbilder. Den efterföljande diagnosen slog stora hål i samvaron och i ett femtioårigt äktenskap.
– När mamma gick vilse i närområdet fick hon så småningom flytta in på Munkberga. Där har hon ramlat, gjort sig illa och är nu ständigt sängliggande och nyligen förflyttad till Mogården.
– Själv brottas man med ständigt dåligt samvete över att inte vara tillräcklig. Det är svårt att hålla en konversation med en mamma som är antingen ilsken eller gråtmild, och inte känner igen sina anhöriga längre. Vi orkar inte riktigt, jag och pappa.
All stress kring moderns sjukdomsbild, omsorgen om pappa Roland i pandemitider, försäljningen av föräldrarnas sommarstuga och mycket annat ledde ifjol till att Helena Stenberg gick in i den berömda väggen.
– Jag slutade sova. Vaknade på nätterna och upplevde att jag inte kunde andas, en typ av panikångestattacker. Till slut gick det inte längre och jag blev sjukskriven för utbrändhet hela sommaren 2020.
– Då ville jag inte prata öppet om det. Jag hade skamkänslor och ville inte uppfattas som svag. Nu går det lättare. Jag har insett att det var enda utvägen. Sedan jag blivit bättre har jag rensat en del i uppdragshögen med starkt stöd av mina närmsta arbetskamrater.
Vi sitter hemma i köket på Åsgatan på Klubbgärdet. Hemma är bara katten Leja som flyr ner i källaren när PTs reporter söker kontakt. Hett bryggkaffe från en röd termos landar i en lagom stor porslinskopp och ett fat med gott doppa ligger inom frestande greppavstånd.
Huset på Åsgatan har Helena och maken Tommy bott i sedan 1998. Paret har varit tillsammans på allvar sedan mitten av 1990-talet och den gemensamma nämnaren var engagemanget i SSU där båda tidigt hade framträdande roller.
1999 blev det först förlovning, sedan giftermål och slutligen tillskott i familjen när dottern Sanna tittade fram, och 2002 föddes Henrik.
Helena själv föddes som Karlsson och växte upp på Berggatan i Munksund, granne med Folkets hus. Och frånsett tre plugg-år på Umeå universitet till studie- och yrkesvägledare, har hon alltjämnt varit bosatt inom Piteå kommungräns.
De politiska S-vibbarna fick hon med modersmjölken då mamma Kristina var en stark företrädare för socialdemokratins rättesnören i alla möjliga nämnder och sammanhang.
Före racet som kommunalråd arbetade Helena Stenberg som studie- och yrkesvägledare, senast inom vuxenutbildningen varifrån hon varit tjänstledig i sexton år, 2022 inräknat.
– Jodå, lite press innebär det att komma tillbaka. Utbildningssystemet är ju omgjort åtskilliga gånger sedan sist, men jag får läsa på. Det är så jag tänker nu. Men ingenting är hugget i sten. Jag är öppen för förslag och har ett år på mig att fundera.
Som kommunföreträdare är hon också involverad i åtta bolagsengagemang, som hon kommer fasa ut och lämna i framtiden allt eftersom mandatperioderna upphör.
Ett av hennes starkaste "H:n", hästarna, gnäggar sannolikt belåtet över utvecklingen.
– Hästar har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det började redan på mellanstadiet i stallet på Svedjan hos Sölve Ekdahl där jag fick vara med och träna travhästar. Jag var såld direkt.
– Nu hänger jag på ridklubben så ofta det går. Jag får sköta om och rida kallblodiga travaren Sjöraffen ett par gånger i veckan. Det är helig tid, hög prioritering och återhämtning för mig på alla plan.
Passionen till hockey är också påtaglig, främst för Skellefteå i SHL.
– Tidigare var Luleå mina favoriter. Men jag surnade till rejält när de ville ta över damlaget i Munksund. Det fanns inslag i konceptet som gjorde mig jättebesviken och efter det konverterade jag till Skellefte-fan.
– Det blev ett hiskeligt rabalder när Piteå kommun en gång ställde upp som matchvärd i Skellefteå. Vi fick ett bra erbjudande helt enkelt för att synliggöra kommunen på en match. Givetvis gör vi samma i Luleå om ett liknande erbjudande kommer.
Hårdrock är ett annat "H" som kittlar Helena Stenberg.
– Brittiska bandet Whitesnake är mina absoluta favoriter. Jag har sett dem tidigare och biljetter är bokade till en kommande konsert på Hovet i Stockholm juni 2022.
– Andra bra band är Rainbow och Deep Purple, Metallica och inte minst AC/DC som vi sett live. Och just nu har jag en perfekt Scorpions-lina i lurarna när jag är ute och promenerar.
Kanske blir det utflykt med husbil, det fjärde "H:et", till något hårdrocksgig i framtiden.
– Vi köpte husbil förra sommaren, väldigt uppskattat även om vi inte gjort några längre turer. Men planer finns, först i Sverige och kanske så småningom ut i Europa.
Vid två tillfällen har Helena Stenberg upplevt grova våldshot mot sin person.
– Det kom brev till mig och Peter Roslund med hot om regelrätta våldhandlingar, nedskrivet med urklippta bokstäver från tidningar. Det resulterade i låsta dörrar och skärpt bevakning.
– Andra gången skrev någon på Facebook att man borde skjuta kommunalråden. Det ledde bland annat till patrullerande polisbilar utanför våra hem. Det var väldigt olustigt. Två år senare dömdes en person för hoten.
– I vår position måste man vara beredd på och tåla kritik. Olika åsikter är okey, men man ska kunna ventilera frågor sansat utan att ta till hot eller handgripligheter.
På senare tid har Helena Stenberg även testat sina färdigheter som filmstatist i inspelningen av Spelskandalen, där sonen Henrik jobbar som statistassistent.
– Han frågade och jag tänkte "varför inte?". Jag agerade cafégäst på ett Ekbergs preparerat med fyllda askkoppar och gamla Zingo-drickor. Jag och några till rörde oss som skuggor i bakgrunden och hämtade kaffe typ tolv gånger ur olika kameravinklar. Det var intressant att se och följa en filminspelning, och inte minst när den produceras i Piteå, säger Helena Stenberg.