Videon är inte längre tillgänglig
Den andra rättegångsdagen började dock med att ytterligare en sakkunnig fick avlägga sitt vittnesmål. På SCA:s begäran berättade en man som anlitats som konsult för att "titta på taken" i samband med skaderegleringen och tvisten om detta. Mannen, som har dryga 20 års erfarenhet som målare och rostskyddsmålare och som därefter omskolat sig till ingenjör och då jobbat som arbetsledare och kontrollant av just måleriarbeten, gav ett sansat och kunnigt intryck och villaägarnas advokat Ismo Salmi ägnade en hel del tid åt att försöka misskreditera hans meriter.
Mannen berättade i vart fall, att han redan 2001 gjort bedömningen att sedvanligt måleri var en lämplig åtgärd för taken i Skuthamn.
Normalt måleri
– Man skrapar, borstar med stålborste, tvättar med högtryckstvätt och så målar man, helt normalt beteende då ett tak ska målas om, sa vittnet till SCA-advokaten Tomas Marcussons glädje eftersom det är exakt vad företaget erbjudit villaägarna i Skuthamn.
Vittnet, som tittat på andra hus i fabrikens närhet år 2001 och de aktuella husen ifjol, menade att järnpartiklarna knappast varit heta då de landat på hustaken och att de inte bränt fast, utan gick att ta bort, att skadan var mer av estetisk karaktär men att den givetvis måste åtgärdas – med tvätt och målning.
Därefter tog sig allihopa – sittande rätt i Mark- och miljödomstolen, parternas ombud, de drabbade villaägarna och ett par experter – ut till husen, för att på plats kunna inspektera taken.
Traktorföraren Lars Lindkvist var inlejd för att lyfta domstolen till nya höjder med en kranbil och väntade när sällskapet anlände.
Brände fast
Under eftermiddagen hölls därefter slutanförandena, där villaägarnas advokat argumenterade för sin sak genom att påminna om de vittnesmål som tidigare experter – bland annat den engelske doktorn och korrosionsexperten Adrian Wright – lämnat och som enligt honom slog fast att skadorna orsakats av de järnpartiklar som spreds från SCA. Stoftet brände fast och gick inte att avlägsna utan att skada själva takplåten, varför takbyten var enda alternativet för de drabbade.
SCA:s advokat Tomas Marcusson hävdade däremot att motparten inte lyckats bevisa någonting av vad som påstås i stämningsansökan. Han påpekade på nytt att företaget medgett att utsläppen från fabriken orsakat skada, att företaget därmed har en skadeståndsskyldighet och är mer än villiga att gottgöra de som drabbats – dock inte med helt felaktiga och dyrare åtgärder än vad som krävs.
Dom 11 juni
Nu tar domstolen mer än en månad på sig att fundera över sitt beslut. Den 11 juni meddelas domen. 694 500 kronor i begärt skadestånd ligger i potten.
Två av villaägarna, bröderna Jan och Roland Ahlkvist som bor grannar i Skuthamn, vill inte sia om åt vilket håll det lutar men konstaterar frankt att "skulle SCA ha skött sina miljöåtaganden korrekt hade det här aldrig hänt, så är det bara".
Fotnot: Utsläppet av järn, som normalt inte alls ingår i tillverkningsprocessen vid SCA, orsakades av en felaktig rengöringsmetod där järnkulor sprutades in i pannorna för att slå loss de sotavlagringar som fanns på väggarna. Kulorna visade sig vara för tunna, de sprack och metallfragment speds via luften.