Hawley vet hur det känns

RICHARD HAWLEYLady’s bridge(Mute/EMI)PPPP

Piteå2007-09-07 00:00
ROCK. Richard Hawleys djupa baryton har vaggat mig till sömns på tåg, ackompanjerat en mängd höstpromenader och tröstat i tunga stunder. Som gitarrist har han lånat sin talang åt så skilda akter som All Saints och Pulp, men hans gärning som låtsnickrare och soloartist är av annan karaktär. Jag pratar om en underbar röst, fantastiska melodier, utmärkta produktioner och texter som knyter ihop vemod och romantik på ett sätt som stavas substans. Richard Hawley är kort och gott oerhört bra. Det är lätt att tänka på namn som Scott Walker, Roy Orbison, Nick Lowe och Frank Sinatra. Gillar du Weeping willows kommer du troligtvis att älska detta språkrör för ensamma hjärtan.



Förra gången var det mötesplatsen "Cole’s corner" (Hade han varit Pitebo hade skivan hetat Byxtorget) som fick låna ut namn åt både låt och skiva. På uppföljaren fortsätter Richard Hawley sin geografilektion över hemstaden Sheffield. Lady’s bridge är den äldsta bron över floden Don.



Klart är att tidigare låtar som "Something is", "On the ledge", "You don’t miss your water" och nämnda "Cole’s corner" (skriv ner och kolla upp) hör till 00-talets bästa melodier. Här får de ett självskrivet sällskap i form av 60-tals-ekande singelspåret "Tonight the streets are ours", en politisk låt i über-romantisk skrud som med Hawleys mått mätt är rena upptempo-dängan.



Debuten "Late night final" kändes kontinental och mycket "stad" i sitt uttryck. På "Cole’s corner" gick han i flera låtar mot ett mer countryinfluerat sound med Johnny Cash som tydlig förebild. Det lät visserligen bra, men i mitt tycke störde det en redan lyckad helhet - jag föredrar en storstads-crooner framför nostalgiska amerikana-flirtar. Den här gången har han lyckats väva ihop det på ett bättre sätt och skarvarna mellan landsbygd och stad känns inte lika tydligt.

"The sea calls" är klassisk Hawley, "I’m looking for someone to find me" är rockabillybotten försedd med stråkar och dut-dut-duu-körer medan titelspåret hade kunnat tillhöra Chris Isaak.



Hawley säger själv att han är intresserad av att presentera fina melodier snarare än att uppfinna hjulet på nytt. En talande summering av en platta som kommer vid exakt rätt årstid. Är dina nätter ensamma? Testa Richard Hawley. Han vet hur det känns.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om