Härliga tider, strålande tider

Så kom den då äntligen. Sommaren. Inte ett moln på himlen, svag ljummen vind från sydost och en badtemperatur som - visserligen sakta med dock - börjar närma sig anständighetens gräns. Vi befinner oss redan i det gytter av öar och sund som brukar benämnas Stockholms skärgård. Feelgood har legat i sjön sedan den 26 april efter en vinter på Lidingö så just nu är det alltså härliga tider, strålande tider.

Vi bilade ned för en dryg vecka sedan och tog oss efter en natt hos moster Anna på Alnön utan problem ända till Uppsala där bromsklossarna behagade lägga av, somna in, dö... Att köra bil in mot Stockholm i rusningstid utan bromsar värda namnet är inget jag rekommenderar, men det går. Vid Järva krog, efter X antal uppretade bilhornssignaler i ryggen samt minst lika många långa välpolerade stockholmsfingrar i luften, kom vi slutligen av
E4:an via en snabb och fräckt spurt i bussfilen. På målrakan gäller det att improvisera men det skall erkännas att det satt bra med en kall dusch och ny tröja efter den färden.

Svea har hunnit fylla tre år och det är full fart ombord. Flytväst på, flytväst av, gråt och tandagnissel men för det mesta bara kul. Hemma blev äldsta tösen myndig i tisdags. Åren går.
I morgon tar jag färjan till Finland. Vi är ett glatt gäng som skall segla Gotland runt. Denna gång under estnisk flagg och båten ligger just nu i Hangö. Där startar vi sedan i ett "tune-up-race" mot Sandhamn för att få igång båt och besättning. Några gamla vänner finns ombord samt en del nya ansikten vilket alltid är kul. En främling är ju förresten bara en vän man ännu inte träffat.

Nu plaskar det till i viken. Storgäddan? En sjöjungfru? Nä, strax hörs ett par tydliga och välbekanta barnröster:
- Farbror Melker, varför badar du alltid med kläderna på?
- Åh, vet du vad, hemma på vår gata i stan ...
Nej, kanske hör jag dem inte på riktigt. Men de finns där. Alltid. Ute i skärgården.
Tro mig.
Ohoj.