Svenskan är ett vackert språk, säger expertis. Vackrare än franskan. Det sjunger om orden. Varje mening har en melodi. Intresset för Sverige och svenska språket är stort i utlandet. Tänka sig. Vi som bara gör fel. Men det ska nog grejas med litet mer batongpolitik. De cirka 18 000 studenter som varje år läser svenska på universitet i framför allt Frankrike, Tyskland och USA älskar trots allt svenskheten. De vill till och med bo och arbeta i Sverige. Jesusligen.
Svenska språket är vackert och ordrikt, men så finns det innovatörer som utlöser små sammanbrott i Spaltens språklåda. Som när skolat folk säger “ejenklien” och radio- och tv-journalister drar till med centimetrar och sekundrar. Förr kom man till rätta med problem, nu kommer man till bukt med dem. Men det gör man inte. Till Bukt kommer man om man åker till Australien och en ort söder om Sydney.
Vackra eller inte. Många ord är i utdöende. Ämabel och hugsvala lever farligt. Den som känner sorg kan adoptera ett eller annat ord och använda det så ofta som möjligt i tal och skrift. Till sist sitter ordet där utan att folk förstår vad de säger.
Även dialekters framtidsprognos är dyster. Skånskan med skorrande "r" och småländskan där "r" utesluts kan ha sett sina bästa dagar. Mina i Småland bosatta barnbarn har gett en hint om detta. Komna till förskolan hårdtränas barnen i rullande "r". Inte mer “tåta på tosda” där inte. Just mina barnbarn som har en pitebo till pappa ligger i framkant.
På tal om Piteå så är det självklart någonting särskilt med pitemålet. Det har sitt ursprung i fornsvenskan och har dessutom märkvärdigt mycket av fornsvenskan kvar. Om detta vet språkprofessor Henrik Rosenkvist att berätta.
Att vi har så mycket kvar av fornsvenskan tycks bero på att Överheten sket i norra Sverige ända till upptäckten av stora naturrikedomar som kunde ge klirr i statskassan. Fram till dess fick vi leva i fred och själva utveckla vårt språk och då blev det "åssit" och "nalta" och "skwitterbreda" och “voda” och "bödd dö höv häina". Och det vill jag bara säga till Luleå, apropå försöket att kidnappa pitepalten, pitemålet ger ni fanken i. Skojar bara. Nog får ni låna litet pitemål. Vi har så det räcker. Och den där palten är väl inget att bråka om. Den kan ni gott ha. För er själva.
För egen del planerar jag att adoptera utrotningshotade ordet "redobogen". Ett sådant rejält ord kan inte lämnas att dö.