Legitimerade BMA, alltså biomedicinska analytiker, är nämligen ett bristyrke så inget gör personalen så glad som när en färdig eller nästan färdigutbildad student dyker upp. Som Julia då.
Julia Grönlund har precis blivit klar med utbildningen, har inte hunnit skicka in sitt slutliga examensarbete och få sin legitimation, men är nu ett mycket välkommet tillskott som avdelningens senaste rekrytering.
– Vi är just nu sju legitimerade biomedicinska analytiker, sen finns det tre medarbetare med andra lab-utbildningar och på blodcentralen jobbar även en sjuksköterska, men vi söker ny personal och går hela tiden 2–3 personer kort, berättar Monica Andersson, teamledare som jobbat mer än 40 år på laboratoriet:
– Som sagt, vi har ett himla roligt och omväxlande jobb och jag skulle inte varit kvar här så länge annars.
Trots bristen har labbet i Piteå ändå lyckats anställa löpande, kanske för att det är en så trevlig arbetsplats?
Trion Linnea Andersson, Jonathan Eriksson och Emil Norberg-Strömgren tillhör de som inte jobbat så länge. Linnea är inne på sitt femte år men har även jobbat i Gävle tidigare, herrarna har båda jobbat 1,5 år ungefär och hade tidigare tjänster i Sunderbyn (Jonathan) respektive Umeå (Emil).
Samtliga trivs alldeles utomordentligt på jobbet och vill verkligen rekommendera den som står i begrepp att välja utbildningsväg att ta den som leder till en BMA-legitimation. Utbildningen är treårig, man får en kandidatexamen och kan gå vidare till ett flertal olika jobb, främst inom sjukvård men även i industrin till exempel.
– Man är kanske inte högavlönad, men det är absolut inget låglöneyrke heller, säger Emil Norberg-Strömgren.
– Och det är omväxlande och kul, alla kan göra allting men vi har lite olika ansvarsområden också, berättar Linnea Andersson.
Jonathan Eriksson infogar att man verkligen inte sitter framför en dator eller ett mikroskop hela dagarna.
– Och vi samarbetar ofta och frågar varann om vi är osäkra på något, säger Linnea.
Arbetet är strikt reglerat och det är livsviktigt att analyssvaren verkligen är 100 procent korrekta, men det finns alltid ett visst utrymme för tolkningar och då är det skönt att ha kollegor att bolla med.
Det är ju inte för inte de kallas för sjukhusets detektiver.
– 70 procent av alla diagnoser ställs med hjälp av analyssvar från lab, säger hon.
Teknikutvecklingen har varit enorm, men ibland räcker inte dataprogrammen till. Ta de "gamla" mikroskopen, som man kan förledas att tro är förbisprungna och bortrationaliserade sen länge:
– Vi använder dem dagligen. Ibland säger dataanalysen att "det där kan jag inte bedöma korrekt", då är det bara att sätta sig vid mikroskopet, berättar Monica Andersson.
När proverna anländer till lab, sorteras de i ett särskilt rum. Vilka ska in för analys? Vilka ska skickas till Sunderbyn eller Umeå? Vissa centrifugeras, vissa förbereds på andra sätt.
Väl inne på lab kan många saker analyseras; typ av vita blodkroppar, upptäckt av leukemi eller anemi, se hjärtinfarkt med särskild markör, kontrollera njur- och leverstatus med mera. Analysen använder sedan läkare för att ställa diagnos och ge rätt behandling.
– Vi jobbar dag, kväll och helg. När vi inte finns på plats, har vi förberett så att akutpersonal kan använda maskinerna, avslutar Monica Andersson.