- Hela det här ärendet är unikt, säger han.
- Passmyndigheterna i New York hade uppgifter om att en person med det aktuella passnumret, namn och födelsenummer rest in i landet den 23 oktober, berättar Thomas Karlsson.
Men det fanns fler uppgifter som styrkte detta. Bland annat hade Johansson ansökt om visum i USA den 20 oktober, dagen efter att han springande lämnat Arlandas inrikesterminal.
Men där slutar alla spår.
I samma stund han gjorde det drogs det polisiära och rättsliga arbetet igång med att finna honom.
Den 21 oktober, det vill säga två dagar efter försvinnandet, häktades Johansson i sin frånvaro av Piteå tingsrätt misstänkt för grov förskingring.
Vänner och bekanta i Piteå och på andra orter kontaktades och hördes. Allt i hopp om uppgifter eller ledtrådar om var den försvunne kunde tänkas ha tagit sin tillflykt.
Visserligen pekade det mesta på att han befann sig i USA, men polisen kastade även ut krokar till kollegor i Ukraina och Thailand.
- Rent rutinmässigt eftersom vi även frågade om en annan då försvunnen person, säger Thomas Karlsson.
Men myndigheterna i Thailand hade inga uppgifter om Håkan Johansson.
Drygt fyra år efter försvinnandet, den 29 december 1997 hävdes häktningsbeslutet mot Håkan Johansson. Distriktsåklagare Ulla-Karin Lindström, motiverade det med att Johansson inte förväntades återvända.
Därmed lades förundersökningen mot honom ner.
Tio år efter att misstanken om den grova förskingringen väcktes, preskriberades brottet.
Håkan Johansson skulle med andra ord kunna återvända till Sverige och Piteå utan att riskera någon rättslig påföljd.
- Han riskerar ingenting i dag, säger Thomas Karlsson.
Han konstaterar samtidigt att fallet inte längre har särskild hög prioritet och någon egen teori i ärendet har han inte.
- Nej, det är jättesvårt. Vi jobbade intensivt, men hittade aldrig någon förklaring. I dag går fallet på tomgång, säger Karlsson.