I skogsbruksområde Piteå 1, som innefattar stora delar av Piteå kommun, är betesskadorna på en acceptabel nivå enligt Lars-Ivar Pettersson.
– Här har man tagit sitt ansvar från jägarhåll och betesskadorna är i närheten av de gränser som satts. I andra delar av länet, som Arjeplog och Arvidsjaur är skadorna mycket större, säger han.
På frågan om älgen måste räddas säger Lars-Ivar Pettersson både ja och nej.
– Vi kan inte vara utan älgstam men den får heller inte bli större. På 70-talet var tilldelningen liten under många år och älgstammen ökade lavinartat. På 80-talet var betesskadorna jättestora till följd av detta och det var vanligt med älgolyckor i trafiken. Man hade tappat regleringen över älgstammen. Så får det inte bli igen. Men nu är vi mycket bättre på att hålla koll och reglera älgstammen än vi var då.
Problemet med för lite ungtall i skogen som på vintern utgör älgens huvudsakliga föda, existerar inte i norr, enligt Lars-Ivar Pettersson.
– Nej det är i södra Sverige man har det problemet. Där väljer man ofta gran för att den växer snabbare.
Han håller med Lars-Erik Andersson, ordförande för Jägareförbundet i Piteå, om att man i Piteåområdet har en bra dialog mellan jägare och skogsägare där man går igenom fjolårets jakt och hur det ser ut med älg och betesskador på markerna.
– Det är ju vi som vet hur det ser ut här uppe så den samverkan ska vi vara rädda om, säger Lars-Erik Andersson, som ser fram emot den kommande älgjakten och passar på att önska god jaktlycka till alla som ska delta.