Videon är inte längre tillgänglig
.
Markus Lundgren, 37 år, är uppvuxen i Hortlax men bor just nu i Stockholm där han jobbar för Utrikesdepartementet.
Det är möjligt att han är Sveriges mest beresta person.
Han har nämligen besökt alla FN-medlemmar i världen, vilket endast fem svenskar och ett hundratal personer globalt hittills gjort.
193 till antalet.
– Jag har alltid hållit koll på hur många länder jag varit i. Mitt första mål var att pricka av lika många länder som min farbror. Efter att jag kommit upp i mellan 120 och 130 länder började jag tänka att det var nog var möjligt att besöka alla 193.
.
Elva i världen
Markus är också ledande svensk på reseklubben Most Traveled People, där han har bockat av 732 av 875 länder, territorier, exklaver, autonoma regioner, öar, stater och provinser som klubben delar upp världen i (gå in på hemsidan och scrolla hans lista!). Totalt placerar han sig elva på den världsomspännande listan.
– Det är klart att det blir lite som en sport, men framför allt finns det en gemenskap i klubbarna och resan som jag ska göra i december är möjlig just för att jag gör den tillsammans med ett tjugotal andra medlemmar.
En annan reseklubb, Travelers Century Club, delar in världen i 324 länder och territorier.
Markus har besökt 321 av dem.
Tre kvar, alltså.
Ytterligare en nål på kartan ska han trycka fast i december.
Då reser han till militärbasen och naturreservatet Wake island i Stilla havet. Eftersom det inte finns några bofasta på den drygt sex kvadratkilometer lilla ön går det heller ingen reguljär trafik dit. För att ta sig till platsen ingår Markus i en grupp som chartrar ett flygplan.
– Det som intresserar mig när jag reser är människor och kulturer, och flera av de platser som jag har kvar att besöka på ländersamlarklubbarnas listor är obebodda öar och blir därför ganska ointressanta för mig. Men jag har bara kvar tre platser på listan med 324 "länder" så det känns ändå genomförbart.
De två som sedan återstår är också öar, en obebodd och en militärbas som kan vara ganska svåra att få tillstånd att besöka: Midwayön i Stilla havet samt Brittiska territoriet (Chagosöarna) i Indiska oceanen.
.
Husvagn genom Sverige
Som barn följde Markus med familjen på husvagnssemestrar genom Sverige. Första utlandsresan gjorde han som trettonåring, då familjen åkte till Cypern.
När han var 16 reste Markus till Kina och det var då reseintresset väcktes på allvar.
Sedan dess har han hunnit bo tre år i landet. Han har också en magisterexamen i mandarin.
– Jag har en längtan efter att få se länder och nya kulturer med egna ögon. Jag tycker om att betrakta världen och enligt mig är medias bild ofta enspårig. Till exempel mötte jag de trevligaste och mest gästvänliga människorna i Iran, det var inte något jag förväntade mig före min rundresa.
Markus berättar att alla hotellrum var uthyrda eftersom han var i landet under det iranska nyåret.
– Jag började prata med en person på busstationen i Esfahan och det slutade med att jag blev hembjuden till familjen för att sova över och fira nyår med dem. Jag tackade ja till inbjudan, det hade jag inte vågat i så många andra länder.
.
Bushtaxi i Afrika
Ungefär hälften av resorna gör Markus ensam, andra hälften med sällskap.
– Det finns en fördel med att resa själv, i många länder pratar man till exempel med den man sitter bredvid på tåget. Jag reser nästan alltid som backpacker. Från början var det för att ha råd, men det är också ett sätt att komma närmare lokalbefolkningen. Du får liksom se mer när du åker bushtaxi i Afrika eller bor på billiga vandrarhem med gästarbetare – även om jag inte har något emot sköna hotellsängar.
Markus läser in sig på länderna han ska besöka i förväg.
Han pratar med människor som nyligen besökt landet, eller som bott där.
Han uppdaterar sig på säkerhetsläget i detalj.
– Innan jag skaffade Iphone fotade jag nästan aldrig på resor. Jag hade en liten kamera med någon gång men efter att ha blivit häktad fyra gånger i Uzbekistan tröttnade jag. Det ger en så tydlig signal om att jag är många gånger rikare än de jag delar taxi med. Telefonen är lättare att dölja. Generellt reser jag aldrig med värdesaker. Sedan smälter jag inte in utseendemässigt precis.
.
Brukar du känna dig rädd?
– Nej, faktiskt inte, jag brukar säga att jag vågar saker utan att vara dumdristig. Jag upplever det inte farligt att resa som jag gör. Visst har jag varit med om något rånförsök och några ficktjuvsincidenter – men inga kidnappningar. I Somaliland hyrde jag livvakter, fast samtidigt hade vi vakter utanför porten när jag bodde i Nigeria, så det var inte speciellt konstigt.
.
Testa allt en gång
Markus har som motto att prova allt en gång.
Därför har han inmundigat saker som levande maskar, fågelbon, sjögurka ("Ingen höjdare"), ormar, spindlar och kackerlackor. Krokodilkött och antilop har också åkt ner i matstrupen.
– Men jag har svårt för levande saker som rör sig i munnen, till exempel levande räkor marinerade i sprit.
Markus berättar att han och hans pappa åt råtta på restaurang i Kina och att pappan inte uppskattade informationen om vilket kött han precis ätit.
.
Visste du vad det var för kött?
– Visste? Det är klart, det var ju jag som beställde.
I Peking hittade Markus och några kompisar en liten kedja som enbart serverade djurgenitalier.
– Det måste man ju bara prova! Vi hade som mål att få ner en tugga av varje rätt, servitrisen förstod verkligen inte vad vi ojade oss över.
Japan räknar han som bästa matlandet. Han gillar också köken i Indien och Kina.
.
Dras till bergslandskap
Är det många som frågar dig om tips på resmål?
– Jo, det är klart. Många frågar om det bästa landet – men det är svårt att svara på. Det beror på vad man är intresserad av. Själv gillar jag kulturen i bergslandskap som Himalaya och Anderna, samt Sahel och Arktis. Indianättlingar, nomadkultur, och arktiska inuiter – det lite bistra sinnelaget fängslar mig. Jag dras också till historiska sevärdheter, där är Etiopien en höjdpunkt, liksom Påskön och Kambodja – och Indien, där har jag varit flera gånger och åker gärna tillbaka.
.
Vad gillar du inte?
– Jag hatar djungeln! Jag var en vecka i Amazonas och trodde aldrig att den skulle ta slut. Allt var blött hela tiden och tältet var omgivet av giftiga växter och djur, om min guide hade försvunnit skulle jag inte ha överlevt många timmar.
Samtidigt lärde han sig att pirayor inte är farliga om man inte har öppna sår.
– Vi badade i en biflod till Amazonas full med pirayor. Och klappade anakondor, de är inte farliga om de är mätta.
Enda platsen han åkt ifrån före utsatt tid är Guinea Conacry i Västafrika.
– Jag åkte bushtaxi och vi stoppades av militärpolis varje kilometer. Jag fick helt enkelt nog av all korruption.
.
Ryssland senaste resan
I slutet av juli åkte Markus till Ryssland. Han började i Kamtjatka, Magadan och Yakutsk för att sedan åka via Arkhangelsk till Murmansk, varifrån han tog bussen till Piteå. Så kan han lägga Norra Sibirien till de ryska upplevelserna som också innefattar Transsibiriska järnvägen.
– Tidigare har jag haft en framtidsplanering på två år för resor. Nu är sista inbokade resan Wakeön i december. Det känns lite ovanligt faktiskt. Att resa är en del av jobbet också, jag är till exempel i Bryssel två till tre gånger i månaden.
.
Vad packar du?
– Medicin, tandborste och några ombyten. Ibland tvättmedel. Även om jag ska vara borta i månader har jag aldrig med mer än en ryggsäck. Jag kan bli frustrerad när jag reser med någon som kommer med två resväskor per person. En gång reste jag med en kille vars necessär var större än hela min packning.
Och att fortsätta packa ryggsäcken kommer Markus med all säkerhet att göra.
Nu i höst söker han ny postering på UD.
– Jag är sugen på Indien, Södra Asien eller Mellanöstern. Den här gången skulle jag gärna bo i ett lite mer utvecklat land än Nigeria. Jag gillar ändå el, vatten och internet.