Anders Svensson, vice ordförande i föreningen Piteå båtmuseum har tagit fram en utställning kring hur de gamla hamnmagasinen kom till, vad de användes till och hur entusiasten Arne Forsén lyckades stoppa klåfingriga tjänstemän och politiker från att riva fler bodar än vad de nu gjorde.
– Hade inte Forsén sett grävskopornas framfart hade samtliga varit borta, säger Anders Svensson.
Dokumentationen kring Piteås sjöfart och magasinen är utförlig. 1861 började Muddringsbolaget att muddra farled till södra hamnen och i oktober året efter kunde ångaren Berzelius anlöpa Piteå. Efter byggdes lagringsbodar för varor efter den kaj som var belägen nedför gamla polishuset. 1867 kom en ny plankarta för Piteå stad där det ritades in hamnmagasin vilket skapade en konflikt mellan staden och handelsmännen. De visade svalt intresse för att köpa tomter eftersom farleden och förtöjningsmöjligheterna fortfarande var dåliga.
I början av 1870 sköt dock muddringsarbetet fart och intresset för tomterna växte. I början av 1920-talet revs ett antal av de gamla lagringsbodarna, sjöbodarna och båthusen med resultat att råttor vandrade upp i staden "och spred skräck bland befolkningen".
Idags syns spår av det i form av plåtar som sattes längst ned i magasinen för att förhindra råttor att ta sig in.
I slutet av 1960-talet fortsatte rivningarna av magasinen fram till dess att Arne Forsén stoppade verksamheten och 1971 beslöts att flytta de kvarvarande magasinen dit de nu ligger. Piteå båtmuseum som bildades 1998 huserar i magasin sex och sju där folk kan se utställningar kring säljakt, båtar, motorer, Emil Sandbergs båtbyggeri som höll till på Norrmalm, och den verkstad där muséets medlemmar bygger en replika av en fälbåt som användes vid säljakt.