I början av 2000-talet fanns storslagna planer för Ringiusviken. Drivande var boende i området som ville se viken återställd i dess forna glans. På 1970-talet färdades ekor på sjön och längre tillbaka i tiden – på 1930-talet – förekom fiske och folk badade.
Gamla insändare i Piteå-Tidningen beskriver Ringiusviken som ett tidigare livfullt område som med tiden förfallit. "Det har under åren häckat 27 fågelarter vid "sjön", nu finns det två, i bästa fall tre." "Vid viken finns en gammal brädslagen hälsobrunn, som var utmärkt på karta redan 1792. Det finns även en enormt fin kallkälla, som är verksam året om. I "sjön" finns tre större naturliga landtungor, där folk förr i tiden band upp sin roddbåt, efter en fisketur. Det fanns nämligen fisk i vattnet."
Med åren har landhöjning och tillväxt av vegetation gjort att den tidigare sjön har krympt och blivit en våtmark.
2000 diskuterades två förslag i kommunen. Det ena var att skapa en stor vattenspegel i Ringiusviken, något som skulle kräva stora urschaktningsarbeten för 5,7 miljoner. Det andra var att skapa små vattenspeglar till en kostnad av 1,6 miljoner kronor. Det billigare alternativet klubbades igenom och 2004 påbörjades muddring för att återställa en vattenspegel på 10 000 kvadratmeter. Målet var att Ringiusviken åter skulle bli ett vackert landskap med spegelklart vatten, fåglar och friluftsliv.
Richard Risberg, dåvarande utredningsingenjör på kommunen och numera pensionär, minns mycket väl det arbete som gjordes vid Ringiusviken.
– Pengarna var avsatta för muddring och det gjordes. Det gjordes också en vik vid utloppet mot Havsbadsvägen. Det lades även ut sand till en badplats, säger han.
Richard Risberg berättar att det även fanns planer på att anlägga kolonilotter på området men att det inte blev av. Detsamma gällde de planerade vandringsstigarna runt viken och renoveringen av hälsobrunnen.
– Det fanns stora visioner för området. Det söktes till och med EU-bidrag men det fick man inte.
Mikael Ferm, enhetschef på miljö- och hälsoskydd, säger att det som gjordes med Ringiusviken var halvdant och att om man slutfört projektet och underhållit det, hade situationen med måsarna kanske inte uppstått.
– Att kommunen valde att inte åtgärda Ringiusviken fullt ut kan ha bidragit till problemet som finns idag, säger han.