"Den kristendomsundervisning som nu bedrivs i statens skolor anser vi vara den största orsaken till ungdomens både sedliga och moraliska förfall. Vi har därför av samvetsskäl en längre tid haft egna skolor, där som grundämne kristendomsundervisning har lärts barnen. Dessutom har vi gjort allt vad i vår förmåga stått, att även lära barnen i andra borgerliga ämnen motsvarande andra statens skolor. Detta har vi själva bekostat våra barn, utan något anslag varken från stat eller kommun, oaktat största av dem som tillhör vår församling är fattiga bönder och arbetare. Dessutom har vi utan knot erlagt alla skatter som blivit oss pålagda både till stat och kommun. Men detta oaktat har vi alltid, från både kyrka och skolråd, fått lida förföljelse"
Nedslående resultat
Det påpekades att bodellisterna flera gånger kallats till skolrådet.- Fastän vi aldrig använt annat än gammalt rent Guds ord och Luthers förklaring över den heliga skrift. Vi kan även med intyg påvisa att de barn som gått i vår skola inte blivit sämre medborgare för det, anförde bodellisterna som pekade på att skolstadgan försökte få bort allt Guds ord ur skolorna.
Det var i huvudsak Karl XII:s bibel som bodellisterna använde som skolbok.
Motståndet från myndigheterna lyste igenom i skolinspektörernas rapporter. 1921 konstaterar folkskoleinspektör F. Bäckström, Piteå, att undervisningen i högsta motto är otillfredsställande. Han ställde sig kritisk till bodellisternas självtagna rätt och frihet att ordna för sina barns undervisning som de behagar.
"Alla barn oavsett ålder och klass hålls samman i ett läxlag. Lärarna, som är oexaminerade och i de flesta fall endast genomgått en bodellistskola eller mindre folkskola, har inte kunnat redogöra för vad som skolat genomgås med de olika klasserna, påpekar Bäckström och fortsätter:
"En del läro- och övningsämnen, historia, geometri, hembygdsundervisning och gymnastik förekommer inte alls. Barnens egna arbeten är icke alls eller också felaktigt rättade".
Dramatik
Bäckström deklarerade vidare att han funnit mycket nedslående resultat av barnens kunskap.Skolöverstyrelsen fastslog att bodellisternas måste följa givna lagar och förordningar. Det slutade med att barnen tvångshämtades till de kommunala skolorna.
Gustaf Edin, Piteå, i dag 96 år, var 10 år när han 1921 fick uppleva tvångshämtningen. I dag har han perspektiv bakåt på det han upplevde för 86 år sedan. Inte bara muntliga berättelser. Edin har även samlat på den skriftväxling som förekommit med myndigheterna.
Det finns mycket av liv, märg och färg i berättelserna från den här tiden. Men även en stor dramatik i handlingen, där iakttagaren ibland kan få en känsla av medkänsla för småfolket men samtidigt också förundras över den hårdnackade konservativa religiösa syn som bodellisterna stod för.
- En av de första frågor de ställde till oss när vi hämtades var om vi var analfabeter. Jag själv placerades i tredje årsklass, berättar Gustaf Edin.
Glömdes bort
Han medger att det var dålig undervisning som erbjöds i bodellistskolorna.- Det var mycket religiöst och många olika lärare som tog hand om oss, efter tid och lämplighet. Bland annat fick min äldre syster Valborg undervisa, säger Edin.
Klassen i Brännträsk, Koler, bestod av 15-20 personer.
- Med hästskjuts kom landsfiskalen - på order från landfogden - och tvångshämtade oss. Vi transporterades till Koler. Därifrån fick vi åka tåg till Öjebyn. Efter varje stationsuppehåll räknades vi in, så att ingen rymt efter vägen.
Denna tvångshämtning upprepades inför varje termin. För Gustafs del fram till femte klass.
Han och många med honom fick uppleva en svår tid när de tvingades vara borta långa tider i sträck från hemmet.
- När det var dags för sjätte klass, glömdes jag av någon anledning bort, jag fanns inte med på listan det året och behövde alltså inte gå i skolan, berättar han.
Edin fick då jobb på sågen i Åsel, för 2:50 om dagen.
- Där fanns kamrater som tvingades gå i skola, som naturligtvis var avundsjuka på mig, slutar Gustaf Edin som senare i livet blev virkesmätare.