Efter en resa som skulle ha tagit 14 timmar men som istället tog 21 timmar klev vi av på Göteborgs centralstation. Äntligen var vi framme och alla 40 konfirmander hade lyckats hålla sig kvar på tåget under resan. Väl så sömndruckna och svettiga på grund av värmen kunde vi känna lägerdoften sprida sig redan då.
Lägergård Sparreviken
Boendet vi möttes av var en ren idyll. Segelbåtar och kanoter vid vattenbrynet, en volleybollplan, små röda stugor och en fotbollsplan precis på gränsen till hästhagen. Vi välkomnades med mat och sång av peppad lägergårdspersonal som bland annat berättade om de viktiga öppettiderna på kiosken.
Många var trötta men trots det var det vissa som ändå höll sig vakna till sena natten. Dessa blev jagade av en mycket irriterad men ficklampsutrustade duo nattvakter. Kul för stunden tyckte konfirmanderna men inte så roligt morgonen därpå med tidig uppstigning medan nattvakterna susade i sina sängar. "Men det var ju bara på lek" som en Benjamin Gaudet skulle ha sagt. Kanske det, men den som ger sig in i leken får leken tåla.
Mellan skitskytte och lektioner
Under veckan var Otympliska Spelen ett återkommande evenemang där ungdomarna blev indelade i olika lag och skulle tillsammans tävla i diverse tvistade och konstiga OS-grenar. Som exempelvis skitskytte där man tävlade om förstaplatsen genom att med hjälp av tre tennisbollar pricka en drägligt uppspänd toalettring eller som i den klassiska säcklöpningen där det gällde att hoppa så fort och långt förmågan erbjöd.
Förmiddagarna präglades av så kallade lektioner där frälsarkransens pärlor stod i centrum. Frågor som "hur känns det att vara kristen? Vad är en bön och vad är nattvard?" diskuterades. Men också mer djupgående frågor som "vilka ideal försöker vi ständigt leva upp till? Vem är Gud och är världen rättvis?" fanns för konfirmanderna att försöka finna någon slags ljusglimt i med hjälp av ledare, ungdomsledare och präst.
Liseberg och konfirmation
Men vad vore en resa till Götet utan ett besök på Liseberg? Trots en morgon av hällregn sprack himlen upp så fort vi äntrade tivolits portar. Den nya åkattraktionen med det "skräckinjagande" namnet Atmosfear samt Balder var favoriter bland konfirmanderna.
Lägret avslutades med kramring där alla sa hej då, men än var inte konfatiden slut. Det fick en konfirmationsgudstjänst i Öjebyns kyrka på söndagen den 26 juni sätta punkt för. En gudstjänst som präglades av sång, textläsning och knäböjning vid altarringen. Sen var dessa underbara konfirmander inte konfirmander längre. Sorgligt men när man tänker tillbaka på veckan vi haft tillsammans kan man inte göra annat än att le. Som sagt, det är något speciellt med konfaläger och det är något som bara de som verkligen varit en vecka i ett regnigt Göteborg på en underbar lägergård med 40 nyfunna kompisar kan förstå.