Gröna ute i det blå

Visst är det bra att ha visioner och högt uppsatta mål i det svenska miljöarbetet, och där ingår förstås att minska utsläppen från vägtrafiken, men att kräva totalförbud för nya bensin- och dieseldrivna bilar redan 2015 vittnar om en rätt förfärande okunskap hos fyra svenska ministrar.
Inte nog med det, de fyra centerpartisterna kräver också att alla bilar som körs på fossilt bränsle ska förbjudas senast 2025.

Förslaget är undertecknat av näringsminister Maud Olofsson, miljöminister Andreas Carlgren, infrastrukturminister Åsa Torstensson och jordbruksminister Eskil Erlandsson, och det kommer som ett svar på svekdebatten kring miljöbilspremien. Den dras ju in i förtid samtidigt som en rad andra förmåner för miljöbilsägare tas bort.
Skulle det bli förbjudet att sälja bilar som drivs med fossilt bränsle från 2015 blir det i princip bara etanolbilar kvar. Varken dagens hybridbilar eller morgondagens laddhybrider kan köras helt utan förbränningsmotorer. Eftersom Sverige är det enda landet inom EU som satsar på etanol som bilbränsle skulle ett sånt här förbud i praktiken också innebära ett handelshinder för alla de biltillverkare som inte har motorer som kan köras på alkohol.
Sen måste man förstås även ställa sig frågan varifrån elströmmen kommer om vi nu ska börja ladda våra bilar hemma i väggkontakten. Stora delar av den europeiska elektriciteten produceras i dag i kraftverk som eldas med kol, som ju är lika fossilt som olja. Hur vill centerpartisterna ersätta den? Med kärnkraft?

Och vad kommer att hända med elpriserna om hela vägtransportsystemet ska köras på elektricitet?
Dessutom måste vi ju som bilköpare redan nu fråga oss vad som egentligen är en miljöbil. Många dieseldrivna bilar klarar i dag miljöbilsgränsen - men skulle med centerpartisternas utspel inte ens få säljas om sex år. Och 2025 måste de skrotas.

Vilka signaler sänder det till oss som står i begrepp att köpa ny bil? Och vad sänder det för signaler till Detroit? För det är ju därifrån svensk bilindustri än så länge styrs.
Nu är förstås varken Olofsson, Carlgren, Torstensson eller Erlandsson så korkade att de ens för ett ögonblick tror att de kommer att få med sig sina allierade på ett så här orealistiskt förslag. Därför är det i praktiken helt ofarligt att kasta fram. Poängen är att stjäla uppmärksamheten från Miljöpartiet och oppositionen och framstå som det gröna alternativet på den borgerliga kanten. Fast nu är de förstås mera ute och svävar i det blå ...