Det var sommaren 2012 djurplågeriet inträffade. Det föddes ovanligt många lamm den här våren, så många att tackorna inte själva hade mat åt alla sina barn. De tre lammungar det här handlar om, sattes på flaskuppfödning och kom sedan att hamna i Granparken, som lockar så många besökande barn som vill klappa och gosa.
Att det blev så, har att göra med att lamm som flaskmatas blir tamare än andra lamm och alltså passar utmärkt för att möta allmänheten.
Utmärglade
Men när lammen sedan på höstkanten skickades till slakt, reagerade besiktningsveterinären Lena Forsman, officiell veterinär vid Livsmedelsverket sedan 25 år tillbaka.
– Alla lammen verkade så små, de såg mycket yngre ut än de egentligen var, och jag blev extra bekymrad då jag såg att de kom från Grans naturbruksgymnasium, en skola och ett föredöme för blivande djurägare, berättade hon per videolänk under rättegången i Luleå tingsrätt i går.
Hennes farhågor besannades vid uppslaktning. Besiktningen av djurkropparna visade då att alla lammen var små och magra, tre av dem så kraftigt utmärglade att de bedömdes som helt otjänliga som människoföda. Den genomsnittliga slaktvikten låg på 12,3 kilo för alla lammen vilket redan det visade att de var alldeles för magra allihop.
– Lamm ska, beroende på ras, ha en snittvikt på mellan 16 och 24 kilo, förtydligade Forsman i domstolen.
Livslångt lidande
De tre minsta lammen, som gått i Granparken hela sommaren, vägde 4,8 kilo, 5,3 och 5,8 kilo vilket är jämförbart med en större katt och fick veterinären att undersöka kropparna ännu mer ordentligt. Hon fann att lammen helt saknade kroppsfett, att ryggraden var markant avtecknad och kropparna oproportionerliga som om de inte vuxit som de ska.
När benen sågades itu, fann Forsman att benmärgen – som normalt är att likna vid en tjock fettmassa – var geleartad, nästan rinnande.
– Det sker, när allt kroppsfett och allt annat är förbrukat, det är den sista reserv som kroppen har, sa hon.
På en direkt fråga från åklagaren om lammen lidit, svarade Forsman att "visst, självklart har de lidit":
– De här djuren har känt ständig hunger och törst, varit ständigt frusna och svaga, de har lidigt större delen av sitt korta liv och borde ha avlivats för länge sedan för att slippa lida.
Fri tillgång till foder
Den åtalade rektorn, Mimmi Andersson, förnekade brott. Hon sa att det var korrekt att hon var ytterst ansvarig, men att hon inte hade det personliga ansvaret för att mata och se till djuren. Hennes advokat konstaterade att Anderssons ansvar var att se till att det fanns en organisation som fungerade – och det hade hon gjort, om än utfallet blev så dåligt för de här lammen.
– Ingen i skolans samlade kompetens såg något fel på djuren, som haft fri tillgång till foder och hö, annat än att de var små, sa advokaten.
På plats fanns också Jordbruksverkets distriktsveterinär Björn Lindulf, som har sitt kontor på skolans område och ofta kallas att bedöma hälsotillståndet hos skolans djur. Han hade inte besiktat just de här tre lammen, men sa generellt att skolan tar väl hand om sina djur och tillkallar veterinär i ett tidigt stadium, även för enskilda och icke ekonomiskt lönsamma djur som ett lamm.
Luleå tingsrätt har nu två veckor på sig att fundera över ansvarsfrågan och den påföljd som åklagaren yrkat, cirka 100 dagsböter för djurplågeri för rektorns räkning och 10 000 kronor i företagsbot för skolan. Dom meddelas den 25 november.