Gospel-Karaoke med stjärnglans
Konsert: Jessy Dixon, Kjell Samuelson och Leif OttebrandPlats: Storstrand, ÖjebynLängd: 65 + 37 minuterPublik: Lydig och vackert medsjungande i halvfull sal.EKONSERT
Att veva igång med lite allsång till "Pärleporten" känns ju sympatiskt. Jag värderar den högt, men när min bänkkamrat utbrister ett glatt "får jag lov" till rådande dansbandskomp känner jag bara "ta mig härifrån". Sedan blir det ytterligare tre sånger i klassisk "Minns du sången"-anda med Kjell Samuelsons djupa röst i centrum. Väntan på kvällens huvudperson känns som en evighet, men till sist kliver upp på podiet en man iförd glossiga brillor, blänkande smycken och snygg uppknäppt skjorta under kavaj. Ställ Sammy Davis Jr, Wilson Pickett och Elvis Presley anno 1970 bredvid honom och det hade blivit en både kitsch-läcker och välljudande kvartett.
Tyvärr fortsätter det med förinspelat. Inledande "I saw the light" som bland annat Johnny Cash sjungit känns ofrivilligt hillbilly-aktig när publiken klappar takten på pulsslag ett och tre. "Jesus gave me water" hade svängt häftigt om vi bara sluppit den förinspelade bakgrunden och det känns konstigt hur någon kan vara så engagerad uppbackad av en cd.
Jessy Dixon är en klanderfri sångare och en underhållande personlighet. Han engagerar och ser ut att ha kul.
Han berättar att han gillar kroppkakor och bjuder på ett par anekdoter från sin mångåriga artistkarriär som resulterat både i guldskivor och grammynomineringar. Dessutom verkar han ha ett avslappnat förhållningssätt till sig själv. Han vågar sig på ett par spontana infall, som när han plockar upp åtta tjejer som får sjunga med i "Oh, when the saints go marchin’ in" som verkligen ger feststämning
Så fort man fimpar cd:n får konserten liv. "O store Gud/How great thou art" med bara dragspel (Kjell Samuelson), sång och piano fungerar ju alldeles utmärkt som kommunikationsnummer. När Dixon mot slutet av konserten slår sig ner vid pianot och sjunger "I surrender all" sådär härligt "tärt" visar han var skåpet ska stå. Så också i underbart vackra "You bring the sun out" som han måste vara mäkta stolt över att ha skrivit. Då kan man ha överseende med att sångljudet är nyanslöst. Jag måste också beröma publiken. Det är rena änglakörerna Dixon får igång emellanåt när han publikfriar med hjälp av internationellt kända kristna klassiker. Vackert!
Förutsättningarna finns som sagt , men upplägget är en "disaster". Att en person som skrivit låtar åt Diana Ross och turnerat med Paul Simon nedlåter sig att sjunga ett flertal låtar i Karaoke-form känns som en gåta och hade jag betalat 150 spänn i entre så hade jag nog känt mig lite blåst.
Så jobbar vi med nyheter