ROCK. Två ärrade proggrockare ger sig på att tolka sin stora idol, Bob Dylan. Wiehe står för översättningarna och sjunger på varannan låt, ibland mjukt och vackert som på "Jag ska bli fri" (I shall be released) eller som i den stenhårt kompromisslösa "Ni som tjänar på krig" (Masters of war), med ilska och vämjelse. Den variation som Wiehe visar upp saknas hos Totta - här får vi Totta, varken mer eller mindre - något som i och för sig räcker väldigt långt, vilket han också visar i den suggestiva "Längesen" (Things have changed), en av plattans bättre låtar. Sammantaget är det dock för mycket balladkänsla över skivan och jag skulle vilja ha mer av det organiska stök som trots allt är Dylans musikaliska signum. Fler låtar som den Cash-doftande "Dagen är kommen" (Down along the cove) och betyget hade åkt upp ytterligare. Men visst har duon gjort ett full godkänt jobb och så även producenten Johan Lindström.
