Han tjänstgörande i Libanon 1992 och Makedonien 1993 och har genom åren haft kontakt med kamraterna från den tiden.
– Vi har upplevt mycket tillsammans. Många har minnesplatser i sina städer, berättar han.
Det han menar med demokratin är det medborgarförslag som han skrev för två år sedan. Upprinnelsen till stenen. Han säger att så många som 2 500 Piteåbor kvinnor och män har gjort någon form av FN-tjänst genom åren. En minnesplats kändes som ett måste och i dag är han förstås väldigt glad.
– Jag är otroligt nöjd. Piteå som ort har bidragit med väldigt många FN-soldater jämfört med andra orter i Sverige. Då känns det inte mer än rätt att vi har en plats där vi kan samlas och prata.
Utan fanfarer och högtaleri, men med stor uppslutning invigdes På plats från kommunen fanns kommunalrådet Helena Stenberg, kultur- och fritidsnämndens ordförande Elisabeth Lindberg samt kulturchefen Micael Jonsson.
– Det är viktigt att vi tänker på freden varje dag. Demokratin också. De hänger ihop på ett så intimt sätt, sa Helena Stenberg.
– FN-tanken är så vacker, att länder förenar sig för fred och rättvisa, sa Elisabeth Lindberg i sitt invigningstal.
Vidare beskrev hon FN-tjänst som en av de största medmänskliga gärningar någon kan göra och hon läste även dikten "Basker blå" som garanterat kändes träffande för många av de närvarande.
Tomas Öman, Piteåbo som tjänstgjorde 1981 i Libanon och 1983 på Cypern var glad över att så många hade slutit upp på platsen och han räknade in bland annat Irak, Kongo och Balkan till geografin över tjänstgörande Piteåbor
– Det blev en jättefin ceremoni, berömde han.
En annan av de som fanns på plats vid invigningen och som likt många andra passade på att bli fotograferad vid stenen var Martin Taaler, Piteå. Som 22-åring tjänstgjorde han på Cypern 1964.
– Det var inbördeskrig mellan greker och turkar. Det var det värsta jag varit med om, att se trasorna. Många gånger fick vi åka med bilen mitt emellan dem som sköt och hindra dem. Det var rått. En fyraårig flicka sköts till döds framför mina ögon. Den bilden glömmer jag aldrig, berättar han.
På den tiden blev han ifrågasatt hemma i Sverige för sitt val.
– Folk sa "vad hade du dit att göra". I dag finns stenen och nu kan vi berätta. Det här känns stort.