Glögg
Redan under medeltiden var kryddade viner mycket populära i Europa. Men bruket försvann senare.
Gustav Vasa hade en egen hovblandare av en glöggliknande dryck som tillverkades av tyskt Rhenvin som värmdes med socker, honung, kanel, ingefära, kardemumma och nejlika.
Det svenska namnet glögg kommer av glödga, det vill säga uppvärma. Namnet nämns för första gången i en kokbok från 1828, men blev inte allmänt förrän i början av 1900-talet.
Drycken var inspirerad från Frankrike där man på 1700-talet drack något som kallades Brulôt - en exklusiv kryddad dryck med upphettad konjak som bas.
I slutet av 1800-talet fick glöggdrickandet i Sverige spridning bland "vanligt folk" och har sedan dess varit en del av vår vinter- och jultradition.
Många olika kryddor kan ingå i glögg, men de vanligast förekommande är numera kryddnejlika, ingefära och kardemumma. Pomerans, muskot, stjärnanis och kanel förekommer också.
Så jobbar vi med nyheter