Glassbilen - en gigantisk väckarklocka
Vakna-upp-melodin ekar över området i ytterligare fyra omgångar innan bilen försvinner bort i fjärran och just då önskar jag att fjärran är ett väldigt varmt ställe så inte samma sak upprepas nästa tisdag. Och tisdagen därpå.
Själv tillbringar jag en extra halvtimme med att söva om ett jazzande barn i spjälsäng.
Snörar på mig löparskorna en av de första vårkvällarna. På ett villakvarter sparkar några barn fotboll. Innan Siri hade jag bara sprungit förbi och aktat mig för bollen. Efter Siri ser jag en kombination av dåtid och framtid i ministingen som springer med vippande pippilotter, napp i munnen och är ansiktsmålad som en tiger.
Dåtid för min barndoms vårar, kvällar som kändes evighetslånga, som hade med magi och inte med att ställa fram klockan en timme att göra. Kvällar då allt kändes nytt, från fodrade manchesterbyxor, till kritorna vi målade hopphagar på asfalten med och spelkulorna i den hemmasydda kulpåsen.
Framtid, för att jag ser Siri i barnen. Föreställer mig hur hon också ska springa omkring med sina vänner med elvan rinnande ur lillnäsan. På samma sätt föreställer jag mig henne som tonåring den kvällen hon följer med i bärsjal på punkspelning bland tuppkammar, säkerhetsnålar och håliga strumpbyxor.
Efter Siri har tre- och fyrhjulingarna som trafikerar trottoarer, tar upp plats på cafeer och blockerar gångar i butiker blivit märken och modeller. Det sägs förresten att barnvagnsindustrin börjat använda begrepp som sittergonomi, fempunktsbälten, cryptonitechassin, punkteringsfria hjul, lättviktsstål, sportfälgar och ställbar fjädring för att locka papporna när valet av barnvagn ska göras.
På babysimmets fortsättningskurs pratar jag med Mettes mamma. Och när jag senare samma dag ringer en kompis säger hon till sin dotter att hon inte kan läsa för henne just då "för jag pratar ju med Siris mamma". Då slår det mig, för lång tid framöver kommer mitt namn att vara "Siris mamma".
Efter Siri har jag fått stora mängder direktadresserad reklam om allt från pure till bokklubbar. En föräldratidning lockar med gratis fotoram och filt om man börjar prenumerera. Men jag vill inte välja ljusblått eller rosa på deras prenumerationsfilt, så därför blir det heller inget prenumerera av.
Andra trycksaker jag stiftat bekantskap med efter Siri är informationshäftena. Gärna med softade bilder av leende par. På ett fotografi beundrar de blivande föräldrarna sitt positiva graviditetstest (som att man skulle spara en nerkissad sticka!). De ler som man ler mot en nyfödd kattunge - eller nyfödd bebis. Själv hade jag svårt att skönja ett barn i det blå strecket. Just då var strecket i sig information nog.
Innan Siri var jag lyckligt ovetande om informationsblad och om knäppa måste-val mellan ljusrosa och ljusblått.
Annars väljer jag så klart efter Siri. På ögonblicket, utan att tveka. Bums.
Så jobbar vi med nyheter