Glänsande men könlöst

POP. Pojke, Robin Keller, skriver egna låtar. Tillsammans med en annan pojke, sin bror Nino (känd från Ceasars Palace), spelar han alla instrument och ut strömmar skön popmusik som låter som klippt och skuren att förföra flickor med page och pojkar med lugg med.

Visst, jag är ironisk, men sant är att The Slaves kan göra glänsande dansant pop som i "I’ll be there" och låta som Docenterna, fast på engelska, i "Suicide".

Det är väldigt kompetent, snyggt och fint långa stunder, men mitt i all perfekt esteticm saknas det allra viktigaste, nämligen känsla. Eller rättare sagt skillnaden mellan jag-kan-själv och ett bångstyrigt band i ryggen. Så hur medryckande och meodiskt än The Slaves kan vara, så förblir musiken bara yta.

Glänsande men könlöst

THE SLAVESSave me from yesterday(Starboy/Playground)PP