Plankorna skulle vara torra då de, via en transportör, antingen sprayades på ömse sidor eller doppades i impregneringsbadet.
- Sedan skulle virket lufttorkas. Det är klart att det spilldes en hel del på backen under plaskandet med vätskan och vid eftertorkningen, säger Tage Nordsvahn, före detta skyddsingenjör.
- Det finns säkert kvar ganska mycket giftspill nere i marken i dag.
I de så kallade doppkaren samlades slam och träavfall, och med den tidsandan som grund är det inte osannolikt att avfallet deponerades någonstans inne på området.
Arbetarprotest
Ur ett gammalt protokoll, daterat augusti 1943, avslöjas att "impregneringsstoftet" gjorde sig gällande redan på 40-talet.
"Finfördelad vätska blåser fram och sprider sig såväl över pålastningsplatserna för slipers, liksom över platser för kapning och sortering".
"Arbetarna här börjar nu protestera mot att nödgas inandas detta stoft, som verkar synnerligen besvärande på halsen och näsans slemhinnor. Något måste göras för att förbättra förhållandet", noteras det i protokollet.
Kostsamt
Mellan 1916 (viss reservtion för årtalet) och 1932 tillverkades järnvägsslipers i ett speciellt slipersfaktori inne på Lövholmen, med Statens järnvägar som huvudman. Eventuellt innefattade hanteringen även impregnering.
Kvar i dag finns alltså en stor markyta i ett nedsläckt industriområde med misstänkt miljösmittad mark.
Frågan är vem eller vilka som slutligen bär ansvaret för att kontrollera och miljösanera området?
Setra Group? Kappa Kraftliner? Banverket?
Oavsett vem det blir lär uppstädningen bli både omfattande och kostsam.
PT återkommer med ytterligare fördjupning i ärendet.