Man förundras över den svenska avundsjukan. Att man har mycket svårt att glädjas över
andra människors lycka.
Vad detta beror på tvistar väl de lärde.
Men jag tror att “Lagom Sverige” står bakom och naturligtvis det samhällssysten vi har.
Man får inte sticka ut hakan, eller på något sätt vara annorlunda än vad majoriteten är.
Men det är ju faktiskt så att det kvittar om man är välbärgad eller har normala inkomster.
Så inträffar detta fenomen ändå.
Missunnsamheten är ju utbrett och tyvärr kan det ibland ha skrämmande konsekvenser.
Man har faktiskt ibland svårt att förstå att man inte kan ta till sig andras lyckokast i livet.
Men vi är ju uppfostrade av staten att alla ska vara lika. Är de inte det
Så då tar vi till att lagstadga detta.
Generositeten är faktiskt en bristvara och borde läras ut till alla när vi är barn.
Det är faktiskt omöjligt att vara precis likadana.
Om jag er en hundralapp till “Per” och en hundralapp till “Olga” så får de göra vad de vill med den.
Per kanske investera sin hundralapp medan Olga spenderar den.
Likhetstecken mellan oss svenskar borde nog tas bort.
Det är ju det som livet går ut på att varje människa är unik.
För att återgå till den svenska avundsjukan tycks detta inte läka utan bli ändå värre.
Att kunna glädjas över andra det är ju adekvata ord.
Jag tror innerligen att människor skulle må bättre utan avundsjukan.
Oförsonligheten har faktiskt tagit ett grepp om Sverige! Fortsätter detta
Så tror jag att många mer människor kommer till psykisk skada.
Mobbingen är ju en stor del i avundsjukan,
jag är beredd på att skriva att föräldrar tar för lite notis om detta.
Det skapas många avundsjukor runt middagsbordet i Sverige.
Det vi borde göra är att vara mer toleranta och se varandra som en tillgång inte en fiende.
Det är nog dags att krypa ut från våra kojor och se livet som det är.
Ibland är det upp och ibland är det ner.
Denna bergochdalbana tror jag tillhör alla vi människor